Fru talman! Jag tycker att det är en mycket bra idé att ha en rapportör för de mänskliga rättigheterna i Irak. Det vore bra om Sverige skulle driva den frågan. Det är också viktigt att driva frågan om vilken typ av stöd vi ger till Irak. Vi ska kanske både ge mer stöd än i dag och försöka inrikta oss på ökad självtillit, till exempel genom att ge stöd för solceller, lokal elförsörjning, och att bygga upp starka sociala indikatorer i olika delar av Irak. Jag skulle vilja veta hur det förhåller sig med det.
Problemet har egentligen inte varit pengar - utom i vissa regioner, ja - utan problemet är fortfarande bristen på stabilitet, säkerhetssituationen. Vad gäller oljan är det inte enbart en fråga om ett storskaligt elförsörjningsproblem utan det handlar också om att det kring oljan finns konflikter. I vissa delar av Irak vill en majoritet äga oljetillgångarna, och ju mer man kan flytta fokus på att bygga upp stabiliteten, bygga upp ekonomin, desto mer tror jag att konflikten kring oljan bland irakiska grupper i Irak kan minska. Jag tror alltså att det är viktigt att titta på vilka strategier som kan användas för att bygga upp den typen av stabilitet.
Jag tror vidare att den internationella närvaron är problematisk. Det var ett misstag att lösa upp den irakiska armén. Irak är ett stort land, och det är svårt att ha kontroll genom militären. Det var ett feltänk. Nu kan vi inte gå tillbaka i tiden, och frågan är därför hur vi ska agera framöver. En rapportör för mänskliga rättigheter tycker jag är bra, men det är också viktigt att försöka se till att irakierna så snabbt som möjligt får egenkontroll i landet, utan en internationell närvaro. Det är även viktigt att ställa krav på att USA tar avstånd från de övergrepp som sker genom den internationella militära närvaron, för den bidrar till ökad instabilitet.