Herr talman! Det var spännande att höra finansministerns svar och även Lena Asplunds inlägg. Men jag vet inte om jag fick så mycket till svar. Man kan konstatera att HVO är diskriminerat när det är höginblandat. Det är ett ordentligt påslag om man jämför med andra biodrivmedel.
Ministern säger att HVO inte ska användas i höginblandad form. Varför ska politiken bestämma det? Det kan man fundera på. Han menar att HVO lämpar sig bäst att använda när man ställer upp kraven kring kvotplikt. Ja, så kan det mycket väl vara. Men problemet är att verkligheten har sprungit förbi Finansdepartementet för länge sedan.
Kvoten i dag är att 3,5 procent av de 9,5 procent som ska vara biodrivmedel ska vara HVO. Det är jättebra. Men om det blir den kvot som sägs är det ungefär halva den produktion som skedde 2013. Det innebär att hälften av den HVO som producerades under 2013 inte kommer att säljas och då måste säljas som höginblandad, och då har man blivit diskriminerad.
Finansdepartementet borde ha höjt de 3,5 procenten lite grann, så att hela den del som faktiskt produceras i dag finns med. Men det har man inte gjort. Det innebär att halva produktionen kommer att stå helt fri och inte kommer att kunna utnyttjas på grund av att man på den marknad som skulle kunna finnas, det vill säga försäljning av höginblandat, är diskriminerad gentemot andra biodrivmedel.
Varför ska politiken besluta huruvida ett biodrivmedel ska säljas höginblandat eller låginblandat? Det tycker jag inte är speciellt långsiktigt.
Jag trodde att finansministern ansåg att ekonomiska styrmedel var det bästa för att styra marknaden, inte att sätta upp kvoter som politiken ska reglera år efter år eller sätta upp listor över vilka ämnen som innovatörerna ska fortsätta forska kring för att man ska komma vidare. Vi ska väl låta alla blommor blomma. Borde det inte vara så att vi hade någon typ av beskattning som snarare var klimatsmart - att man satte upp system för att ett bränsle har ett antal kriterier och borde beskattas på ett visst sätt?
Sedan kan jag hålla med finansministern om att det är lovvärt att kvotplikten genererar pengar. Det ska jag komma ihåg sedan när vi diskuterar en höjd koldioxidskatt. Kvotplikten genererar nämligen ungefär en halv miljard extra, och det är mer än vad många av de koldioxidskattsförslag som har lagts fram har genererat till statskassan. Den debatten tar vi alltså gärna vid ett annat tillfälle.
Återigen till min fråga: Är det så att Finansdepartementet anser att det är bättre att politiken bestämmer hur ett drivmedel ska användas och vilka drivmedel vi ska forska på, genom att sätta upp tydliga kvoter som definitivt inte hinner med verkligheten? Då får man ju göra kvoterna så stora att det finns en marginal, men det har man inte gjort.
Mina frågor är egentligen väldigt enkla: Ser ministern inte ett problem i att vi just nu diskriminerar ett av de bränslen som har oerhört stor potential att både generera arbetstillfällen i Sverige och generera väldigt mycket klimatnytta? Borde inte Regeringskansliet göra om och göra rätt?