Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Ministern inleder med att säga att det är en del av kvotpliktssystemet och att det är ett viktigt verktyg för att vi ska klara de klimat- och miljömål vi har. Jag håller inte riktigt med. Ambitionen med kvotpliktsförslagen är alldeles för låga. Regeringens och riksdagens mål att minska utsläppen av koldioxid med 600 000 ton nås inte.
Finansministern kommer säkert ihåg att han i en artikel i april 2012 lanserade förslaget om kvotplikt och sade att det fanns stora miljövinster med det nya förslaget. När vi nu läser propositionen inser vi att det var stora ord men lite innehåll. Förslaget kommer på sin höjd att ge en minskning med ungefär hälften, ungefär 270 000 ton. Löftet om en minskning med 600 000 ton, som var huvudargumentet för att införa förslaget, blev bara en tummetott. Detta är bara ytterligare ett exempel i raden på Moderaternas i stort sett obefintliga miljöambition.
Herr talman! I dag debatterar vi beskattningen av biodrivmedel och specifikt beskattningen av HVO, det vill säga biosyntetisk diesel. Den görs bland annat av avfall från skogs- eller livsmedelsindustri. HVO är ett andra generationens drivmedel som i mångt och mycket är väldigt bra. Det ger mindre sot och tjära vid förbränning och har många positiva egenskaper.
Frågan som vi diskuterar är oerhört teknisk, och jag hoppas att vi kommer att räta ut ett antal frågetecken under debatten. Grundfrågan är dock enkel: Varför har regeringen så tydligt diskriminerat just detta bränsle i propositionen?
Ministern säger i sitt svar att HVO definitionsmässigt är diesel och ska behandlas så. Det är dock fel. HVO är lika lite eller lika mycket diesel som Fame och RME om vi ska diskutera kemiska termer, men jag vet inte om vi behöver göra det. Varken 100 procent HVO eller 100 procent RME är dieselolja. Inget av dessa biodrivmedel uppfyller till exempel EU:s tekniska standard för dieseloljor, EN 590.
Något som brukar lyftas fram som argument är att HVO har samma tullnummer. Det är sant att HVO har samma tullnummer som diesel, men enligt de hållbarhetsbesked som finns är HVO inte fossil diesel.
Dessa frågor har man löst i Finland och Tyskland. Det handlar om vilja och administrativa rutiner. Är det av lathet som regeringen har bestämt sig för att inte definiera HVO som ett biodrivmedel? Jag hoppas inte det.
Varför ska drivmedlet HVO drabbas av en extra skatt på ungefär 1,70 per liter om man använder det i höginblandad form? Det kommer att leda till att många företag tvingas fortsätta köra med fossil diesel och i förlängningen tvingas till investeringar och förändrad infrastruktur.
Vore det inte bättre att ha ett teknikneutralt system? Varför kan vi inte ge alla biodrivmedel samma spelregler så att marknaden själv kan använda de drivmedel som är mest lämpade?
HVO är inte diesel utan ett modernt, nytt biodrivmedel. Varför ska det diskrimineras?