Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret på Johan Löfstrands interpellation.
Det är intressant att diskutera detta. Jag minns en tid - det är ganska länge sedan, precis i början under alliansregeringen - när jag hörde finansministern prata om att den bästa skatten ur miljösynpunkt vore en ren koldioxidbeskattning. Jag tyckte att det var anmärkningsvärt, positivt och bra - någon hade förstått vad det handlade om. Det var nästan miljöpartistiskt.
Men det finns ett problem. Vad har detta lett till? Vi hade en situation ganska länge, ända fram till 2010, då Sverige verkligen låg i framkant internationellt när det gäller att ställa om till alternativa bränslen och lämna det fossilberoende samhället.
I december var jag på Svebios stora konferens. Näringslivet, där jobben skapas, där alternativen tas fram och där framtiden byggs, ropar efter långsiktighet. De hittar ingen sådan i regeringens förslag. Det gör mig orolig, för vi har varit unika men är det inte längre.
Vi har tappat en position som skulle ge oss jobb i framtiden och som skulle kunna ge oss en klar, bättre miljöopposition. I stället blir det ett daltande fram och tillbaka med olika listor.
Jag har ingenting emot kvotplikt. Det är bara det att den sätts på tok för lågt. Vi har i princip redan nått målen. Det är näringslivet, som politiken egentligen ska skjuta framför sig, som skjuter regeringen och politiken framför sig. De skriker efter att alliansregeringen ska ta ett miljöpolitiskt ansvar i denna fråga, vilket de inte gör.
Att då komma med listor med olika nu existerande drivmedel är helt åt skogen. Tror vi inte längre att man kan skapa nya lösningar? Tror vi inte längre att näringslivet och forskningen är dynamiska?
Min fråga till finansministern är: Varför kan vi inte i stället sätta kriterier - koldioxidinnehåll och klimatnytta? Det är detta som måste bestämma vilka bränslen som blir befriade från beskattning i stället för att det blir som nu: HVO hamnar utanför, medan etanol, biogas och så vidare hamnar innanför.
Listor har alltid nackdelen att man glömmer bort något.
Det är ett så vansinnigt ineffektivt styrmedel att det inte är klokt. Varför använder finansministern ett ineffektivt, dåligt styrmedel för att nå det som man en gång i tiden tyckte var bra, nämligen en klar koldioxidstyrning av bränslena i Sverige?