Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig
vilka åtgärder regeringen kan tänka sig att vidta för
att förbättra de hörselskadades situation.
Den 1 januari 1994 trädde en handikappreform i
kraft för att förbättra stöd och service för personer
med funktionshinder. Reformen innebar bl.a. att det i
hälso- och sjukvårdslagen infördes ett stadgande om
sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilitering, re-
habilitering och hjälpmedel för funktionshindrade
samt, för landstingens del, tolktjänst för döva. Inom
ramen för reformen beslutade riksdagen om ett tids-
begränsat statligt stimulansbidrag för rehabilitering
och habilitering om totalt 1,4 miljarder kronor under
en fyraårsperiod.
Syftet med stimulansbidraget var att påskynda ut-
vecklingen av habilitering och rehabilitering samt att
minska ojämnheterna över landet och mellan olika
grupper när det gäller tillgången till insatser. Stimu-
lansbidraget avsågs att användas för att bygga upp
eller vidareutveckla verksamheter som långsiktigt
skall finansieras av sjukvårdshuvudmännen.
Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att följa
upp och utvärdera stimulansbidraget. I sin slutrapport
gjorde Socialstyrelsen bedömningen att bidraget
åstadkommit en fokusering av intresset för och en
ökad medvetenhet om behov och nytta av habilitering
och rehabilitering men också att det fortfarande finns
brister. Beträffande hörselområdet konstaterade sty-
relsen att ett problem är den på sina håll alltför långa
väntetiden och att undersökningar visar att det råder
stora ojämnheter över landet för hörselskadade när
det gäller väntetider, kostnader och villkor inom hör-
selvården.
Som en del av handikappreformen anslog riksda-
gen dessutom 100 miljoner kronor under åren 1994-
1997 till kompetensutveckling inom hjälpmedelsverk-
samheten. Dåvarande Handikappinstitutet, som an-
svarade för fördelningen av medlen, har genomfört en
utvärdering av projekten. När det gäller resultaten av
projekt som rör hörselskadade/döva framhöll institu-
tet bl.a. att en omfattande metodutveckling skett för
hörapparatanpassning och att resultaten på sikt bör få
stor nationell betydelse. Handikappinstitutet konstate-
rade dock också att det finns ett behov av insatser för
att förbättra situationen för äldre personer med hör-
selskador.
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa
och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Med det hälso- och sjukvårdssystem som vi har i vårt
land är det i första hand en uppgift för sjukvårdshu-
vudmännen att så sker. Riksdagen beslutade dock år
1997, på regeringens förslag, om riktlinjer för prio-
riteringar inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna
skall vara ett stöd för sjukvårdshuvudmännen och de
kliniskt verksamma att prioritera de mest angelägna
behoven med bevarad kvalitet i vården och att låta
mindre motiverade behov stå tillbaka om resurserna
är otillräckliga.
I syfte att belysa hur prioriteringsbesluten kan och
bör tillämpas inom avgränsade områden görs särskil-
da kartläggningar av Socialstyrelsen. En kartläggning
har gjorts som rör prioriteringar vid behandling av
ofrivillig barnlöshet, och för närvarande pågår en
liknande kartläggning som rör prioriteringar vid ut-
provning av hörapparat. Socialstyrelsen har i en enkät
till landstingen undersökt bl.a. verksamhetens orga-
nisation, resursfördelning, kostnader, teknisk stan-
dard, väntetider samt vilka remisskrav som ställs.
Sammanställningen av enkäten har ännu inte redovi-
sats.
Grunden för de handikappolitiska målen är att
uppnå ett samhälle som är tillgängligt för alla, alltså
även för personer med funktionshinder. Regeringen
arbetar för närvarande på en nationell handlingsplan
för handikappområdet. Planen skall utgå från FN:s
standardregler för att tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning, t.ex. hörselskadade, delaktighet
och jämlikhet. Handlingsplanen skall redovisa både
läget inom olika samhällsområden och förslag till
åtgärder på kort och lång sikt. Den kommer bland
många områden att behandla tillgängligheten till vård
och rehabilitering eftersom tillgången till vård och
omsorg samt rehabilitering och hjälpmedel är särskilt
viktig, och i många fall ett livsvillkor, för personer
med funktionshinder. Handlingsplanen kommer när
den är klar att föreläggas riksdagen.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det på-
går aktiviteter för att se över situationen på området.
Jag vill avvakta resultatet av dem innan jag tar ställ-
ning till ytterligare åtgärder.