Fru talman! En rak fråga fick ett rakt svar av soci-
alministern. Tack för det!
Jag skall berätta en liten händelse som jag råkade
ut för under hösten och vintern. I Länsstyrelsen i
Kronoberg fick vi en begäran om att lämna bidrag till
ett projekt som en dövförening i Växjö ville driva för
att starta en syntidning. Vi stod inte så lite frågande
inför det - en dövförening som vill starta en syntid-
ning. Det hängde liksom inte ihop. Men vi fick gans-
ka snabbt svaret.
De döva förstår så lite av språket att en tredjedel
inte kan uppfatta vad som står i en dagstidning. En
annan tredjedel kan hjälpligt klara av att läsa texten
och fatta innehållet i en vanlig dagstidning. En tredje
del kan läsa en dagstidning med någorlunda god för-
ståelse. De behövde alltså syntidningen för att någon
skulle tala för dem med fingrarnas hjälp och berätta
för dem med teckenspråket. Och då använder man ju
synen veterligen.
Detta är bakgrunden till att jag ställde frågan. Det
är inte så oväsentligt.
I det här referatet, som för övrigt är en sida i döv-
tidningens första nummer för i år, finns det under en
av punkterna inte mindre än 13 olika moment som
kommissionen skall ta ställning till. Ett av dem är just
det som Barbro Westerholm tog upp. Det handlar om
de publika serviceföretagen, bl.a. TV, och om att
kunna återge nyhetsprogram, program av politiskt
intresse, i synnerhet under valkampanjer, samt i mån
av möjlighet olika kulturprogram och allmänna pro-
gram med hjälp av teckenspråk. Man påpekar också
behovet av en ökning av antalet teckenspråkstolkar,
vilket är väldigt lågt i dag.
Låt mig också lägga till att den här föreningen i
Växjö aktivt drev ett program för att spela in video-
filmer för de döva för att lära dem och hjälpa dem hur
man t.ex. söker tillstånd osv. hos olika myndigheter.