Fru talman! Det är oerhört viktigt att den natio-
nella handlingsplanen kommer fram. Den har faktiskt
bäring på nästa ämne, nämligen abortfrågan, för det
handlar ju om vilket stöd vi kan ge funktionshindrade
och vilka signaler vi sänder ut när det gäller möjlig-
heter att leva med funktionshinder. Därför hoppas jag
att det blir både bredd och djup i handlingsplanen.
När det gäller frågan om prioriteringarna, som vi
har tagit upp tidigare, är det en mycket bekymmersam
fråga för dem som har det medicinska ansvaret. De
befinner sig nu i en klämd sits. De kan inte leva upp
till det som de som sköterska, läkare eller sjukgym-
nast har fått lära sig är vetenskap och beprövad erfa-
renhet. Om patienter sedan klagar på att de inte får
vård och behandling för ett hälsoproblem, vad säger
då ansvarsnämnden? Vem är det som har ansvaret
där?
Jag vet att det för länge sedan fanns läkare som
inte kunde överbelägga mer på en klinik. Sedan sked-
de något negativt. Det var en patient som for väldigt
illa av att skickas hem. Läkarna blev sedan fällda i
Ansvarsnämnden, men det var ju inte de som hade
ansvaret för att det inte fanns sängar nog på sjukhuset
för att tillgodose de vårdbehov som fanns. Denna
fråga blir mer och mer brännande. Jag tror att det
måste föras en ordentlig diskussion om vem som har
ansvaret för besluten när vi prioriterar ned eller prio-
riterar bort. Vilket ansvar har politikerna? Vilket
ansvar har läkare, administratörer och sköterskor?
Harald Bergström vidgade debatten till att också
handla om språket. Det finns ju en del skrivet i
FUNKIS-utredningen om hörselskadade och döva
barns rätt till sitt språk. Då kommer jag in på en an-
nan fråga. Den handlar om möjligheten till TV-
textning, och då inte dagen därpå i TV utan egentli-
gen en dubbning av program. Det finns teknik för
detta. BBC har bl.a. utvecklat det väldigt väl. Jag vet
inte om socialministern har kommit in på den diskus-
sionen, men om så är fallet vore det bra att få en
kommentar kring det också.