Fru talman! Jag tackar statsrådet för det erkännan-
det. Nu går ju EU:s subventioner inte bara till Jönkö-
pings län. Detta att intresset aldrig ljuger torde gälla
mig, men det gäller väl också statsrådet. Och då blir
jag litet bekymrad. Jag tycker nämligen att statsrådet
verkar ganska ointresserad av helhetsbilden när det
gäller det svenska jordbrukets situation, och då är det
allvarligt för den näringen.
Vi röstade ja till EU utifrån ett helhetsperspektiv.
Jag röstade ja utifrån andra värderingar, men också
utifrån jordbruket, för att svenskt jordbruk skulle få
samma konkurrensfördelar som övriga bönder. Det är
viktigt.
Statsrådet vet ju att EU:s subventioner inte är till
för Sveriges bönder utan EU:s subventioner ligger
inom ramen för CAP-systemet, det system som både
jag och Anders Sundström vill reformera med mål-
sättning att också bringa ned subventionerna.
Men om vi skall ha möjlighet att bringa ned sub-
ventionerna för svenska bönder inom EU kan inte
svenska bönder ha en ryggsäck av politiska kostnader
som motsvarar 30 % av driftöverskottet på svenskt
jordbruk. Där går Anders Sundströms och min upp-
fattning isär när det gäller synen på det svenska jord-
bruket. Det oroar mig.
Om vi inte ser till att primärproduktionen klarar
sig i konkurrensen rasar även livsmedelsindustrin
ihop i Sverige, och det är också en viktig näring. Om
Sveriges bönder på grund av konkurrensnackdelar
tvingas lägga ned primärproduktionen kan vi inte
räkna med att vi skall importera djurkroppar för att
sedan få dem förädlade i svensk livsmedelsindustri.
Då faller också livsmedelsindustrin. Det är det allvar-
liga i det här sammanhanget. Jag tycker att det verkar
som om statsrådet inte tar den här allvarliga situatio-
nen på allvar.
Så till kostnaderna och påståendet att de här änd-
ringarna är kostnadskrävande. Jag håller med om att
om vi utgår från budgeten är det kostnader. Men om
vi utgår från den nationella situationen kan man fråga
sig vad som är kostnad och vad som på sikt är intäkt
och förtjänst. Om vi i Sveriges riksdag beslutar om
sådana kostnader på jordbruk och svenskt näringsliv
att vi måste lägga ned näringar är det mycket dyra
beslut vi fattar i riksdagen. Vi kan ju inte hantera hela
näringslivet på samma sätt. Då skulle vi över huvud
taget inte klara välfärden i Sverige.
Därför skulle jag vilja fråga ministern: Är det inte
angeläget utifrån de fakta som kommer fram i den
Björkska utredningen att regeringen utifrån ett hel-
hetsgrepp hanterar situationen för svenskt jordbruk?
På investeringssidan är det i dag allvarligt. När det
gäller åldersstrukturen är det också allvarligt. Nu
hänvisar statsrådet till den ena utredningen efter den
andra. Är det inte angeläget att få ett helhetsgrepp
över situationen, så att vi verkligen får till stånd riktig
konkurrensneutralitet när det gäller Sveriges bönder
kontra EU? Det är ju det som är det angelägna i det
här sammanhanget.
Jag tycker att det är litet märkligt att man inte
skickar ut utredningen på remiss sådan som den är.
Det är ju ändå det brukliga. Nu skall man först på
departementet korrigera utredningen innan den går på
remiss. Jag skulle önska att utredningen omgående får
gå på remiss till viktiga remissinstanser så att man får
diskutera konsistensen i denna viktiga utredning.
Till sist vill jag upprepa min fråga: Anser statsrå-
det att den slutsats som Björk har kommit fram till i
sin utredning är riktig när det gäller konkurrenssitua-
tionen?