Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern
för svaret.
Det är intressant att konstatera att den Björkska
utredningen klart har vidimerat sådant som vi redan
visste från början.
Som en utgångspunkt för den här diskussionen
och situationen tycker jag att det finns anledning att
påpeka att när Sverige blev medlem i EU - och
svensk jordbruksnäring stöttade den tanken - var det
med målsättningen att man skulle få full konkurrens-
neutralitet med kollegerna i andra länder. Detta är
givetvis en mycket viktig och bärande faktor i hela
sammanhanget. Nu har vi fått klart belägg för att
svenska bönder har konkurrensnackdelar i förhållande
till Finland och Danmark, som har varit de jämförbara
länderna. Dessa politiskt förorsakade konkur-
rensnackdelar har utomordentligt stor betydelse.
Om vi tittar på sysselsättning, produktion och ex-
port är det intressant att konstatera att Sverige, trots
dessa konkurrensnackdelar, lyckats öka livsmedelsex-
porten från 9 miljarder till 14 ½ miljarder kronor
under de få år Sverige har varit medlem i EU. Jag
tycker att det borgar för att vi har en utvecklingspo-
tential här, om vi hanterar dessa frågor på rätt sätt.
Som statsrådet mycket väl känner till är de areella
näringarna faktiskt den viktigaste basen för utveck-
lingen på landsbygden. Om vi inte ger de areella
näringarna vettiga möjligheter att verka, innebär det
att det blir väldigt svårt att upprätthålla service och
annat inom ramen för den ambition som vi har när det
gäller landsbygden och landsbygdsutvecklingen.
Det är alldeles klart att situationen i dag för Sveri-
ges bönder är fullständigt ohållbar utifrån den konkur-
renssituation som råder. Låt oss titta på en del fakto-
rer. Vi kan ta dieselskatten som exempel. Det är
2,50 kr i skatter och avgifter på svensk diesel. I Dan-
mark och Finland har man inte någon sådan kostnad.
Det finns också en rad andra liknande faktorer, t.ex.
skatten på handelsgödsel, som också slår hårt mot det
svenska jordbruket i det här sammanhanget.
Jag tycker att det finns skäl att mycket snabbt age-
ra i den här frågan. Därför är jag bekymrad över stats-
rådets svar. Både primärproduktionen och livsmedels-
industrin är viktiga näringar. Man har t.o.m. sagt att
svenskt jordbruk är en framtidsnäring. Men det är
omöjligt för svenska bönder att konkurrera med kol-
legerna ute i Europa när man har en så stor och tung
politisk kostnadsryggsäck att bära som man har i dag.
Man har 1-1 ½ miljarder kronor i kostnader som
konkurrenterna inte har. Samtidigt vet vi att drifts-
överskottet i svenskt jordbruk pendlar mellan 2 ½ och
3 ½ miljarder kronor i runda tal, om vi ser på de år
som vi har varit medlemmar i EU. Om vi tittar på de
proportionella talen är det alldeles uppenbart att vi
snabbt måste göra någonting åt konkurrenssituationen
för de svenska bönderna, i annat fall kan vi inte räkna
med att jordbruk och livsmedelsindustri blir en fram-
tidsnäring.
Det är därför jag vill fråga: Tror näringsministern
på uppgifterna i utredningen? Det är egentligen den
viktigaste utgångspunkten för den här diskussionen.
Anser näringsministern att uppgifterna om att svenskt
jordbruk har en mycket betungande konkurrensnack-
del i förhållande till kollegerna i övriga Europa är
riktiga?