Fru talman! För säkerhets skull, så att jag inte
tappar bort det, vill jag börja med att yrka bifall till
reservation 1 under mom. 1. Självklart står jag bakom
de andra reservationerna, men för tids vinning yrkar
jag bifall bara till den första. Betänkandet som vi
behandlar just nu är frågor från allmänna motionsti-
den år 1998 om folkbildning.
Först några allmänna ord om folkbildningen. Jag
tror att vi är eniga om att folkbildningens viktigaste
uppgift är att främja den allmänna medborgerliga
bildningen och demokratin. Syftet är att göra det
möjligt för alla människor att kunna påverka sin livs-
situation och att skapa engagemang för att delta i och
också påverka samhällsutvecklingen. Genom studie-
cirklar eller, som jag hellre säger, studiegrupper,
folkhögskolekurser och olika kulturarrangemang har
enskilda medborgare möjlighet till detta samhällsen-
gagemang. Självfallet finns naturligtvis också andra
sätt att påverka samhällsutvecklingen.
Folkbildningen är ändå, menar jag, unik på det
sättet att människor ges möjlighet att studera i stort
sett vilket område som helst. Det är kort väg från idé
till genomförande av studiegruppen. Det handlar om
att engagera, studera, samtala och inte minst agera.
Det är ju precis det som händer när en lokal grupp
studerat och diskuterat någon aktuell fråga. Ofta ut-
mynnar det i ett studiebesök, en tidningsartikel eller
en uppvaktning, och precis så skall det vara med
folkbildningen.
I vår reservation vill vi kristdemokrater peka på
folkbildningens betydelse för demokratin. Detta ar-
bete sker bäst på den lokala nivån, i den lilla gruppen.
När vi kristdemokrater skrev vår folkbildnings-
motion i höstas var diskussionen om medborgarnas
delaktighet i samhällsdebatten aktuell, särskilt när det
gäller det låga valdeltagandet. Jag är lite orolig för att
det nu är så tyst i den här frågan. Den är mycket vik-
tig för vår demokrati. Det förestående Europaparla-
mentsvalet i juni med spekulationer om valdeltagan-
denivån sätter väl fart på debatten igen.
Låt mig bara ge några fakta, några axplock om vår
demokratiska dagssituation. Jag är medveten om att
vi inte för någon demokratidebatt just nu, men jag ser
ändå en klar koppling mellan medborgarnas delaktig-
het och valdeltagande samt folkbildningens unika
möjlighet i det här sammanhanget.
Den dominerande bilden av förra årets val är en
bild av missnöje, misstro och protest. Valdeltagandet
sjönk under 80 % och var det sämsta sedan 1950-
talet. Blankröstandet slog rekord. Den sedvanliga
vallokalsundersökningen, Valu 98, visade att hela
60 % av väljarna hade mycket litet eller ganska litet
förtroende för oss politiker. Vad de som stannade
hemma i soffan tyckte vet vi inte, men vi kan ju ana.
Totalt sett ser det politiska engagemanget och
deltagandet ut att minska. När det gäller partierna är
nedgången dramatisk. Aktiviteten i partierna har
halverats på 15 år, visar Demokratirådets forskare.
1997 var 7,6 % av medborgarna medlemmar i något
politiskt parti. Parallellt med detta vet vi också att
föreningslivet bärs upp av en allt mindre grupp.
I regeringsförklaringen den 6 oktober förra året
framskymtar på flera ställen behovet av information,
utbildning och bildning på olika områden. Det gäller
t.ex. EMU-frågan. Jag citerar: "för att öka kunskapen
och stimulera en bred debatt påbörjas ett omfattande
informations- och folkbildningsarbete om EMU."
Självklart tycker jag att det är bra. Vi kristdemo-
krater kommer att ta till vara den möjligheten i det
sammanhanget.
I samma regeringsförklaring framgår att statsmi-
nistern hoppades på hela riksdagens fortsatta stöd för
folkbildningsprojektet Levande historia. Det viktiga
projektet går ut på att vi inte får glömma historiens
övergrepp och att demokratin, precis som har sagts
förut här, måste erövras och erövras igen. Mot bak-
grund av det oroande låga valdeltagandet har ett stats-
råd i Justitiedepartementet i uppdrag att ansvara för
demokratifrågor, allt enligt regeringsförklaringen i
höstas.
Fru talman! Jag menar faktiskt att det är hög tid
för en omfattande demokratikampanj där folkbild-
ningens möjligheter och arbetssätt tas till vara. Går
det när det gäller EMU, precis som jag nämnde här,
och när det gäller nazismen så går det också att ge-
nomföra det här när det gäller medborgarnas delak-
tighet och valdeltagande.
I den lilla foldern Fakta om folkbildning, som jag
tror att ni har i fickan, kan vi läsa att flera miljoner
deltagare deltar i de ca 330 000 studiecirklar som
varje år arrangeras över hela landet. För att visa att
folkbildningen verkligen når ut vill jag bara nämna
som exempel att varje studieförbund består som ni vet
av ett antal lokala enheter, ofta kallade lokalavdel-
ningar, och lokalkontor, totalt närmare 900 i landet.
Det är dessa avdelningar som bedriver den utåtriktade
verksamheten med studiecirklar, kulturprogram och
övrig folkbildningsverksamhet. Med andra ord finns
redan kanalerna för ett riksomfattande demokratiar-
bete. Vad som behövs är en klar signal och en vilja
från regeringen att starta nu. Kanske någon från rege-
ringspartiet kan ge ett besked här i dag om vad som
händer på det här området i Regeringskansliet just nu.
Fru talman! Jag vill också något kommentera re-
servation 2 i betänkandet som handlar om de arbets-
lösa som prioriterad grupp när det gäller folkbild-
ningen. Ingen skall tro att vi vill diskriminera de
arbetslösa. Självklart skall de ha samma möjlighet att
delta i folkbildningsarbetet. Det handlar i stället om
den statliga regleringen på området.
Det var i riksdagsbeslutet 1997/98 som det fast-
slogs att de arbetslösa skulle vara en prioriterad grupp
inom den statsbidragsberättigade folkbildningsverk-
samheten. Jag vill påminna om att i de syften som
gäller sedan 1991 är det fastslaget att "personer som
är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt miss-
gynnade skall särskilt prioriteras. Invandrare och
deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga
målgrupper".
Dessa syften är tillräckliga, menar jag. Visst kan
vi i riksdagen föra in nya prioriteringar, men det ökar
samtidigt den statliga regleringen av den fria och
frivilliga folkbildningen. Antingen ger vi folkbild-
ningen själv möjligheten att prioritera i verksamheten
eller också skall vi detaljreglera. Vi kristdemokrater
förespråkar att folkbildningen själv skall bedöma
vilka som prioriteras. Vi är fullt övertygade om att
man klarar detta själv.