Fru talman! Det är kanske tjatigt att se mig gå upp
i alla de här ämnena på kulturens område men det får
ni stå ut med. Förutsättningarna är ju sådana för både
Ewa Larsson och mig. Det ger mig i och för sig en
god bredd i det här arbetet.
Jag har gjort samma iakttagelse som Agneta
Ringman. När man läser både utskottets skrivning
och reservationerna ser man att det finns ett djupt
engagemang för folkbildning, som ju är ett väldigt
intressant område. Jag har djup respekt för allt det
arbete som görs inom det området.
Vi var ganska många som i går kväll besökte
Folkbildningsrådet. Vi fick där ta del av färska siffror
för verksamheten under 1998. Visst är det ett rejält
statsbidrag som de har att fördela. Det handlar om ca
2 miljarder kronor men det är ändå en enorm verk-
samhet som man får ut för de pengarna. Dessutom
kommer det pengar bl.a. från landsting.
Över en miljon deltagarveckor vid folkhögskolor-
na noteras. Det rör sig om mer än 100 000 deltagare,
varav 60 % är kvinnor. 1,5-2 miljoner människor har
deltagit i studiecirklar. Alla dessa siffror visar på
folkbildningens stora betydelse. Det är inte särskilt
svårt att sjunga dess lov.
Det är spännande att se hur en studieform som
funnits i över hundra år i Norden inte bara kan bestå
utan också kan utvecklas. Jag har sådana erfarenheter
- jag gissar att ni andra också har det - att jag vet att
detta sätt är ett bra sätt både för en demokratisk ut-
veckling och för en utveckling för tolerans gentemot
oliktänkande.
Jag har i dag inget att erinra mot de mål som finns
för statens stöd till folkbildningen och vill uttrycka
uppskattning för rådets sätt att effektuera de pengar
som man får i förhållande till uppsatta mål. Jag kan i
detta inte se att folkbildningens integritet och obero-
ende ställning skulle hotas. Men om det kommer fram
konkreta exempel på det skall de naturligtvis påtalas.
Tilltron till folkbildningen är hög. Det är också
intressant att kunna följa hur även folkbildningen tar
till sig den nya tekniken och utvecklar den så att fler
kan få möjlighet att ta del av verksamheten. På för-
middagen knappade jag via Internet in mig på deras
hemsidor. Det finns mycket spännande där, liksom
möjligheter att söka vidare, för att få ett bra grepp om
vad Folkbildningsrådet och folkbildningen står för.
Folkbildning och folkrörelser hör av tradition in-
timt ihop. Även om en del folkrörelser för närvarande
tappar medlemmar så lever idéerna kvar i folkbild-
ningens form. Det vore naturligtvis, som Ewa Lars-
son sade, inget fel att få mer av engagemang i det
politiska arbetet som kan jämföras med det arbete
som läggs ned ideellt vad gäller folkbildningsarbetet.
När det gäller musikanslagen är det klart att man
kanske hade hoppats att fler skulle ha varit här från
utbildningsutskottet eftersom de strax skall ta vid här
i kammaren.
Här finns helt klart skäl både för och emot. Men
jag tycker nog att vi i går kväll fick ett tämligen lug-
nande besked från Folkbildningsrådet. Skälen till
deras förändring är ju att de anser att den ideologiska
utbildningen är i strykklass i förhållande till musikut-
bildningen och att det måste finnas medel till mer än
kvalificerad musikutbildning. Folkbildningsrådet har
inte funnit skäl att längre styra medlen till den här
musikutbildningen på det sätt som reservanterna
uppenbarligen anser.
Vidare sades det, och det ligger väl mycket i det,
att det ju inte är någon som älskar en översyn av
bidragen om man inte är en vinnare. Därtill kom att
man hittills faktiskt inte hade sett någon kvalitativ
försämring av musikutbildningen. Jag uppfattade det
nog så, tvärtemot vad några andra har sagt här, att
man talade om att man hade minskat kvantitativt på
några skolor. Jag tror att man nämnde en minskning
från 60 till 45 för att just bibehålla kvaliteten. Det
tycker jag är det väsentliga i sammanhanget.
Sedan tillkom då, som också har nämnts här, att
det inte var musikfolkhögskolor som hade fått den
största minskningen. Det fanns även skolor med mu-
sikutbildning som hade fått mer enligt de uppgifter vi
fick i går kväll. Det brukar ju heta att fattigdom är
lättare att klara av om man delar den med flera.
Jag står bakom utskottets förslag, och jag är im-
ponerad av dem som skrev motioner i höstas och
talade om hur eländigt det här skulle bli, med tanke
på att beslutet gäller från 1999. Jag tycker därför att
det finns skäl att avvakta vad som kommer att hända,
i stället för att rusa i väg redan innan man vet någon-
ting - framför allt kunde man inte rimligen veta nå-
gonting i höstas om hur det här kommer att utfalla.
Ewa Larsson tyckte att det var en gåta att Folk-
partiet inte tyckte som hon. Om Ewa Larsson tycker
att det är en gåta varje gång som vi inte har samma
uppfattning som Miljöpartiet kommer Ewa Larsson
att få många gåtor att lösa.
Det behöver inte vara ett självändamål för oss att
kasta oss i famnen på Miljöpartiet för att därmed
åsamka Socialdemokraterna ett nederlag oberoende
av skälen varje gång Miljöpartiet kastar loss från sin
samarbetspartner Socialdemokraterna. Jag står alltså
bakom utskottets förslag i dess helhet.