Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 6 under mom. 8 och tala om att vi står
bakom reservation 3 under mom. 3.
Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelse
är världsunik. Då skulle man kunna tänka sig att vi
satsade världsunikt också på forskning inom området.
Miljöpartiet anser att svensk folkbildning i ännu
högre grad än i dag internationellt bör sprida sin idé-
burna rörelse. I dag har 2,8 miljoner svenskar förtro-
endeuppdrag i ideella föreningar, främst inom idrott,
rekreation och vuxenutbildning. I genomsnitt lägger
man ned 7 timmar i månaden på sina olika uppdrag.
Det är drygt 235 miljoner timmar per år, vilket mot-
svarar 145 000 heltidstjänster i ideellt arbete.
De här siffrorna är nu lika höga som på 50-talet,
vilket motsäger den allmänna uppfattningen att det
ideella engagemanget är på utdöende. Politiska parti-
er kanske skulle lära mer av folkrörelserna för att inte
lida sotdöden på grund av brist på frivilligt engage-
mang.
Miljöpartiet anser att demokratiutvecklingsstödet
är mycket viktigt och att det även fortsättningsvis
måste finnas öronmärkta pengar för ändamålet. Vi
tycker därför att det är eländigt att riksdagen beslutat
om ett segregerat integrationsverk och omfördelat
demokratiutvecklingspengarna till verket.
Det rimliga hade varit att samtidigt som folkbild-
ningsuppdraget förra året tydliggjordes säga att man
skulle stärka och utveckla demokratin och att man
också skulle förse folkbildningen med öronmärkta
pengar för ändamålet.
Samhällets stöd till folkbildning skall också enligt
riksdagens beslut våren 1998 bredda kulturintresset i
samhället, öka delaktigheten i kulturlivet och främja
kulturupplevelser och eget skapande. Utifrån den
utgångspunkten finner jag det synnerligen märkligt
att Folkbildningsrådet beslutat om en indragning av
de riktade statsbidragen till just musik.
När Folkbildningsrådet nu sanerat sitt bidragsgi-
vande genom att förenkla modellen innebär det själv-
klart stora förändringar för dem som tidigare erbjudit
just den kvalificerade musikutbildningen. Av landets
149 folkhögskolor blir ca 50 stycken av med sitt
specialbidrag till musik. I värsta fall handlar det om
uppemot 10 % av skolans statsbidrag. Då räcker det
inte att enbart öka antalet elever i klasserna.
Det mest anmärkningsvärda är kanske att det i de-
batten har förekommit synpunkter som rättvisa mel-
lan olika ämneskategorier. Musik är ingen jämförbar
ämneskategori. Musik är så mycket mer. Musik ökar
vårt välbefinnande, förlänger våra liv, påskyndar vårt
tillfrisknande om vi är sjuka, ökar vår förmåga till
språkinlärning och hjälper oss att utveckla vår mate-
matiska begåvning. Det är sant. Men forskningen
inom det här området släpar efter i Sverige.
Självklart är det viktigt att sång och musik finns
med inom alla våra skolformer. Det är inte det frågan
gäller, utan det faktum att folkhögskolornas mu-
siklinjer fram till i dag har fungerat som mellannivå
för kommunala musikskolan och musikhögskolorna. I
andra länder finns speciella musikskolor som fyller
den här funktionen, medan vi i Sverige har valt att ge
möjligheten via folkhögskolorna. På så sätt har musi-
kelever haft tillgång till utbildning på flera ställen och
med en bred regional spridning.
Folkbildningsrådets beslut att ta bort just denna
öronmärkning av pengarna medför att den kostsamma
kvalificerade mellannivån försvinner. I rättvisans
namn sker utslätning. Så vem är nu ansvarig för mu-
sikutbildningens mellannivå?
Vi - Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpar-
tiet och Miljöpartiet - anser att regeringen måste ta
ansvar för att en utbildningsnivå nu försvinner och
finna andra former för stöd. Och varför inte Folkpar-
tiet och Vänsterpartiet är med på vår motion är en
gåta i sammanhanget. Då hade det blivit ett tillkänna-
givande till regeringen.
Som det nu har blivit ifrågasätter Miljöpartiet att
de av riksdagen beslutade nya syftena för statsbidrag
verkligen följs. Kom ihåg att det är regeringen som är
ansvarig! Vi kanske kan få en förklaring från Väns-
terpartiet och Folkpartiet till varför ni inte ställer upp
på detta. Det handlar ju bara om att utkräva ett an-
svar. Det kan inte vara så farligt, det är rimligt.
När det gäller den folkliga musik- och danskultu-
ren menar Miljöpartiet att den är grovt eftersatt inom
folkhögskoleväsendet. Längre utbildningar med mu-
sik och dans från invandrarkulturer saknas helt.
Studieförbundens engagemang och kompetens
inom kulturområdet har försvagats de senaste åren.
Här har Amatörkulturens riksorganisation en betydel-
sefull uppgift att fylla. De kan hjälpa till att över-
brygga klyftan mellan folkbildning och kultur. Ama-
törkulturen präglas i dag av stor vitalitet och utgör en
bärande del av kulturlivet. Det är i spänningsfältet
mellan amatörism och professionalism som mycket
av dagens nyskapande växer fram. Därför är det ock-
så rimligt att Amatörkulturens riksorganisation er-
håller ett utifrån verksamhetens omfattning rimligt
stöd av samhället.
Vi vill i sammanhanget varna för de allt högre av-
gifter som studieförbunden tvingas ta ut när en del
kommuner skär i anslagen. Det är på väg att bli en
möjlighet endast för de inkomststarka att delta i olika
studieverksamheter. En sådan utveckling medför att
själva grundideologin bakom studieförbundens verk-
samhet riskerar att gå förlorad.
Till slut, fru talman, anser Miljöpartiet att det när
det gäller forskningen inom kulturområdet kan vara
värt att fundera på om det inte är dags att skilja ut
folkbildningsforskningen till ett eget forskningsområ-
de.
Vi tror att om fler skall förstå vilken tillgång folk-
bildningen är vad avser just mänsklig tillväxt, krävs
just krassa forskningsresultat. I dag forskar alltför få
inom det så unika svenska området. Ekonomiska
incitament behövs för att fler forskare skall ta sig an
uppdraget. Ett initiativ från regeringens sida skulle
inte sitta helt fel.