Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Folkbildning

EWA LARSSON (mp), 1999-04-28 (riksmöte 1998/99).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till

reservation 6 under mom. 8 och tala om att vi står

bakom reservation 3 under mom. 3.

Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelse

är världsunik. Då skulle man kunna tänka sig att vi

satsade världsunikt också på forskning inom området.

Miljöpartiet anser att svensk folkbildning i ännu

högre grad än i dag internationellt bör sprida sin idé-

burna rörelse. I dag har 2,8 miljoner svenskar förtro-

endeuppdrag i ideella föreningar, främst inom idrott,

rekreation och vuxenutbildning. I genomsnitt lägger

man ned 7 timmar i månaden på sina olika uppdrag.

Det är drygt 235 miljoner timmar per år, vilket mot-

svarar 145 000 heltidstjänster i ideellt arbete.

De här siffrorna är nu lika höga som på 50-talet,

vilket motsäger den allmänna uppfattningen att det

ideella engagemanget är på utdöende. Politiska parti-

er kanske skulle lära mer av folkrörelserna för att inte

lida sotdöden på grund av brist på frivilligt engage-

mang.

Miljöpartiet anser att demokratiutvecklingsstödet

är mycket viktigt och att det även fortsättningsvis

måste finnas öronmärkta pengar för ändamålet. Vi

tycker därför att det är eländigt att riksdagen beslutat

om ett segregerat integrationsverk och omfördelat

demokratiutvecklingspengarna till verket.

Det rimliga hade varit att samtidigt som folkbild-

ningsuppdraget förra året tydliggjordes säga att man

skulle stärka och utveckla demokratin och att man

också skulle förse folkbildningen med öronmärkta

pengar för ändamålet.

Samhällets stöd till folkbildning skall också enligt

riksdagens beslut våren 1998 bredda kulturintresset i

samhället, öka delaktigheten i kulturlivet och främja

kulturupplevelser och eget skapande. Utifrån den

utgångspunkten finner jag det synnerligen märkligt

att Folkbildningsrådet beslutat om en indragning av

de riktade statsbidragen till just musik.

När Folkbildningsrådet nu sanerat sitt bidragsgi-

vande genom att förenkla modellen innebär det själv-

klart stora förändringar för dem som tidigare erbjudit

just den kvalificerade musikutbildningen. Av landets

149 folkhögskolor blir ca 50 stycken av med sitt

specialbidrag till musik. I värsta fall handlar det om

uppemot 10 % av skolans statsbidrag. Då räcker det

inte att enbart öka antalet elever i klasserna.

Det mest anmärkningsvärda är kanske att det i de-

batten har förekommit synpunkter som rättvisa mel-

lan olika ämneskategorier. Musik är ingen jämförbar

ämneskategori. Musik är så mycket mer. Musik ökar

vårt välbefinnande, förlänger våra liv, påskyndar vårt

tillfrisknande om vi är sjuka, ökar vår förmåga till

språkinlärning och hjälper oss att utveckla vår mate-

matiska begåvning. Det är sant. Men forskningen

inom det här området släpar efter i Sverige.

Självklart är det viktigt att sång och musik finns

med inom alla våra skolformer. Det är inte det frågan

gäller, utan det faktum att folkhögskolornas mu-

siklinjer fram till i dag har fungerat som mellannivå

för kommunala musikskolan och musikhögskolorna. I

andra länder finns speciella musikskolor som fyller

den här funktionen, medan vi i Sverige har valt att ge

möjligheten via folkhögskolorna. På så sätt har musi-

kelever haft tillgång till utbildning på flera ställen och

med en bred regional spridning.

Folkbildningsrådets beslut att ta bort just denna

öronmärkning av pengarna medför att den kostsamma

kvalificerade mellannivån försvinner. I rättvisans

namn sker utslätning. Så vem är nu ansvarig för mu-

sikutbildningens mellannivå?

Vi - Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpar-

tiet och Miljöpartiet - anser att regeringen måste ta

ansvar för att en utbildningsnivå nu försvinner och

finna andra former för stöd. Och varför inte Folkpar-

tiet och Vänsterpartiet är med på vår motion är en

gåta i sammanhanget. Då hade det blivit ett tillkänna-

givande till regeringen.

Som det nu har blivit ifrågasätter Miljöpartiet att

de av riksdagen beslutade nya syftena för statsbidrag

verkligen följs. Kom ihåg att det är regeringen som är

ansvarig! Vi kanske kan få en förklaring från Väns-

terpartiet och Folkpartiet till varför ni inte ställer upp

på detta. Det handlar ju bara om att utkräva ett an-

svar. Det kan inte vara så farligt, det är rimligt.

När det gäller den folkliga musik- och danskultu-

ren menar Miljöpartiet att den är grovt eftersatt inom

folkhögskoleväsendet. Längre utbildningar med mu-

sik och dans från invandrarkulturer saknas helt.

Studieförbundens engagemang och kompetens

inom kulturområdet har försvagats de senaste åren.

Här har Amatörkulturens riksorganisation en betydel-

sefull uppgift att fylla. De kan hjälpa till att över-

brygga klyftan mellan folkbildning och kultur. Ama-

törkulturen präglas i dag av stor vitalitet och utgör en

bärande del av kulturlivet. Det är i spänningsfältet

mellan amatörism och professionalism som mycket

av dagens nyskapande växer fram. Därför är det ock-

så rimligt att Amatörkulturens riksorganisation er-

håller ett utifrån verksamhetens omfattning rimligt

stöd av samhället.

Vi vill i sammanhanget varna för de allt högre av-

gifter som studieförbunden tvingas ta ut när en del

kommuner skär i anslagen. Det är på väg att bli en

möjlighet endast för de inkomststarka att delta i olika

studieverksamheter. En sådan utveckling medför att

själva grundideologin bakom studieförbundens verk-

samhet riskerar att gå förlorad.

Till slut, fru talman, anser Miljöpartiet att det när

det gäller forskningen inom kulturområdet kan vara

värt att fundera på om det inte är dags att skilja ut

folkbildningsforskningen till ett eget forskningsområ-

de.

Vi tror att om fler skall förstå vilken tillgång folk-

bildningen är vad avser just mänsklig tillväxt, krävs

just krassa forskningsresultat. I dag forskar alltför få

inom det så unika svenska området. Ekonomiska

incitament behövs för att fler forskare skall ta sig an

uppdraget. Ett initiativ från regeringens sida skulle

inte sitta helt fel.

Debatten

Hämtad sida: 27

27 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

EWA LARSSON (mp): Folkbildning (1999-04-28) — PRESS0