Herr talman! Frågor rörande radio och TV enga-
gerar oss ledamöter i kulturutskottet. Det kan man
förstå när man studerar det betänkande som vi nu
debatterar. I betänkandet behandlas motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden hösten 2001. Inled-
ningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8 under
punkt 7. Självklart står jag bakom övriga kristdemo-
kratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar
jag bara bifall till den reservationen.
Vi är alla medvetna om att riksdagen våren 2001
beslutade om public service-verksamheten för tiden
2002-2005. Utifrån detta beslut har regeringen utfär-
dat sändningstillstånd för Sveriges Radio AB, Sveri-
ges Television AB och Sveriges Utbildningsradio
AB. I betänkandet finns noga angivet vad tillstånden
innebär för våra public service-bolag. Det handlar om
deras självständighet, om programstyrelsernas ansvar,
om språk och kulturansvar, om beaktande av språkli-
ga och etniska minoriteters intressen och om funk-
tionshindrades behov. Listan skulle kunna göras
mycket längre, men vi kan ju läsa själva vad som står
i betänkandet.
Eftersom detta nya sändningstillstånd är ganska
färskt kan man tycka att vi inte borde komma med
diverse förslag och synpunkter nu utan att vi borde
låta tillståndet verka och samla på oss förslag inför
nästa tillståndsperiod. Jag kan ha förståelse för ett
sådant resonemang, men samtidigt kommer jag ihåg
att vi, när vi diskuterade nu gällande tillstånd, också
pratade mycket om att vi skulle engagera oss och
diskutera radio och TV inte bara när det är dags för
ett nytt sändningstillstånd. Detta engagemang anser
jag kommer till uttryck exempelvis i det betänkande
som vi debatterar här i dag.
Herr talman! Med anledning av en rad reservatio-
ner i betänkandet tycker jag att det är på sin plats att
påminna om att vi alla har varit med och beslutat om
att ge en parlamentariskt sammansatt kommitté i
uppgift att på djupet bearbeta många olika viktiga
frågor, av vilka en del har stort principiellt intresse,
när det gäller public service-företagens förutsättning-
ar och uppdrag i en ny föränderlig mediesituation.
Direktiven till en sådan utredning ska ju också tas
fram efter samråd med riksdagens partier. Precis som
vi kristdemokrater förut har gjort vill vi framhålla att
det är viktigt att denna utredning börjar arbeta så
snart som möjligt för att man ska kunna göra ett gedi-
get arbete inför nästa tillståndsperiod. Tiden går ju,
som bekant, väldigt fort. Vi anser att bl.a. följande
frågor ska behandlas i en sådan utredning: konver-
gensfrågorna, teknikutvecklingen, finansieringsfrå-
gorna och organisationsfrågorna, dvs. bolagen, styrel-
ser, stiftelser m.m. Även public service-begreppets
innehåll, Utbildningsradions utvidgade uppgift i ett
modernt kunskapssamhälle och etiska riktlinjer för
etermedier bör behandlas av utredningen.
Herr talman! Det finns några reservationer i be-
tänkandet som innehåller förslag som omgående kan
åtgärdas, och jag vill ta upp några av dem. Reserva-
tion 8, som jag har yrkat bifall till, handlar om ljud-
signal före program med våldsinslag. Låt mig börja
med att säga att när det gäller antalet våldsinslag i
TV-sändningar står public service-kanalerna i en
klass för sig. Jämförelser visar att det förekommer
betydligt mindre våld i Sveriges Television än i övri-
ga kanaler. Det är självklart positivt.
Ett allt större ansvar läggs på föräldrar och andra
vuxna när det gäller att sovra i TV-utbudet. Ett antal
beslut har därför fattats för att på olika sätt underlätta
för dem att ta sitt ansvar. Det finns ju också en av-
stängningsknapp, och kanske skulle vi trots allt an-
vända den lite mer i våra hem.
Radio- och TV-lagen anger att program med ingå-
ende våldsskildring av verklighetstrogen karaktär
eller med pornografiska bilder som sänds i televisio-
nen antingen ska föregås av en varning i ljud eller
innehålla en varning som anges löpande i bild under
hela sändningstiden. Sveriges Television har valt att
göra detta i tal vid påannonseringen av programmet.
Det är ju barnen som måste vara i centrum, och då
är inte en talad varning tillräckligt effektiv för att
skydda barn eftersom det förutsätter att föräldern eller
annan vuxen sitter framför TV:n och lyssnar på påan-
nonseringen. En tydlig ljudsignal tycker vi är mycket
bättre. Den drar uppmärksamheten till sig även om
den vuxne inte befinner sig i närheten. Precis som det
står i vår reservation föreslår vi att regeringen ska
lägga fram förslag till ändring i radio- och TV-lagen
så att det tydligt framgår att en varning ska ges i form
av en ljudsignal. Sveriges Television kan ju förstås
också själv välja att omgående satsa på denna typ av
varning.
Herr talman! Jag vill säga några ord om reserva-
tion 19, där vi kristdemokrater vill ha en översyn av
Våldsskildringsrådet. Detta råd mot skadliga vålds-
skildringar tillkom 1990 och är inordnat under Kul-
turdepartementet. På s. 34 i betänkandet kan vi läsa
om rådets uppgifter. Det handlar om information,
forskning och mediekunskap. I budgetpropositionen
för år 2002 konstateras att mediesituationen för barn
och ungdomar har ändrats sedan rådets uppdrag for-
mulerades. I samma proposition framgår också att
regeringen avser att modernisera uppdraget så att det
blir bättre anpassat efter dagens situation. Denna
översyn begärde rådet självt redan 1998. Men vad har
hänt? Vi anser att denna översyn ska genomföras
snarast.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om
Sveriges Televisions programtextning. Jan Backman
har redan tagit upp den frågan. Jag vill hänvisa till ett
särskilt yttrande om detta. Det här är en viktig fråga
eftersom den handlar om tillgänglighet för funktions-
hindrade. Vid nyåret gav Sveriges Television ett antal
nyårslöften, bl.a. att öka programtextningen under
2002 till 29,5 % av de förstagångssända programmen.
Det är bra med detta löfte, men vid slutet av 2005 ska
enligt sändningstillståndet minst 50 % av de första-
gångssända programmen vara textade. Detta kräver
en markant satsning från företagets sida. Just på detta
område kan Sveriges Television verkligen visa vad
god public service är.