Herr talman! Det här är mitt debutanförande i försvarsutskottet, och det känns lite speciellt. Det känns också lite speciellt att det är frågan om kärnteknisk säkerhet och strålskydd som vi behandlar. Det är nämligen så att jag för väldigt länge sedan, som ung, jobbade på AB Atomenergi, som det hette på den tiden, i Studsvik. Då hade det inte byggts några kärnkraftverk, men däremot byggde man under den perioden, i början av 60-talet, värmekraftverket i Ågesta, som ju nu är nedlagt.
Det är väl ingen tvekan om att kärnkraften är ett effektivt sätt att producera elektricitet i stor mängd. Samtidigt kräver kärnkraften ju en komplicerad teknik som måste kringgärdas av rigorösa säkerhetsåtgärder för att nukleära olyckor ska förebyggas, och andra olyckor också för den delen. Detta gäller så klart också vid våra svenska kärnkraftverk. Säkerhetsåtgärderna har ju också efterhand under årens lopp förbättrats liksom tekniken vid produktionen.
Trots detta har det uppmärksammats att ännu mer behöver göras för att kärnkraften ska bli allt säkrare. Bland annat har Riksrevisionen gjort påtalanden till riksdagen om att det behövs fler åtgärder för att säkerställa bättre beredskap för att förhindra och kunna hantera konsekvenserna av eventuella olyckor, om sådana trots omfattande säkerhet skulle inträffa ytterligare gånger i vårt land i eller i anslutning till svenska kärnkraftverk.
Inriktningsdokumentet
Den svenska beredskapen för radiologiska och nukleära olyckor 2015
syftar bland annat till att få till stånd ett samlat agerande mellan ansvariga aktörer på området. Som framgår av framlagd motion utgör Riksrevisionens granskning en viktig utgångspunkt för det fortsatta säkerhetsarbetet. Det kan också konstateras att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, påbörjade inriktningsarbetet ett år innan revisionen genomfördes. Vissa förändringsbehov har redan identifierats och börjat åtgärdas. Det återstår dock ytterligare arbeten för att komma till rätta med samtliga de säkerhetsbrister som Riksrevisionen påtalat, men det här arbetet pågår nu för fullt.
Jag övergår till lite av det övriga som tas upp i det här betänkandet.
Det visas också på riktlinjerna i EU:s rekommendationer som ligger till grund för alla typer av effekter, även långtidseffekter. Det anförs dessutom att det pågår översyn av de gällande riktlinjerna för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält. Sedan bör påpekas att det finns skiljaktigheter mellan en del källor och vad ett mycket stort antal internationella expertorganisationer och strålskyddsmyndigheter i olika länder inklusive WHO uttalar.
Regeringen har gett Fas, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, i uppdrag att bevaka frågor som rör forskning om elöverkänslighet. Fas rapporterar årligen om kunskapsläget. Av regleringsbrevet för Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas, för 2009 framgår att Formas ska betala ut 2 miljoner kronor till SSM för strålskyddsforskning. Miljödepartementets avsikt är att denna satsning ska pågå över en treårsperiod för att ge ett tillfälligt men mer intensivt stöd till strålskyddsforskning.
Herr talman! Det är flera som har tagit upp samma saker, så jag avslutar mitt anförande här.