Fru talman! Inger René har frågat mig vilka åtgär-
der jag avser att vidta för att svensk sjöfartsnäring
skall ges möjligheter att förnya fartygsflottan.
Den svenska handelsflottans konkurrensproblem
har just setts över av Utredningen om sjöfartens
struktur- och kapitalsituation (dir. 1997:37). Utred-
ningen har kartlagt bl.a. hur reglerna om kapitalför-
sörjning och statsstöd i EU:s medlemsstater påverkar
den svenska sjöfartens konkurrenskraft. Utredningen
har häromdagen redovisat resultatet och slutsatserna
av sina analyser i ett delbetänkande. Jag vill inte före-
gripa den fortsatta beredningen av utredningens för-
slag.
Rent allmänt vill jag dock framhålla att de nuva-
rande skattereglerna, som gäller för alla företag, är
fördelaktiga för hela näringslivet, alltså även för re-
deriföretagen. Vi har numera internationellt sett kon-
kurrenskraftiga regler, bl.a. genom en låg bolagsskat-
tesats. Sänkningen av företagsskatten möjliggjordes i
skattereformen genom att ett antal reserveringar togs
bort och ersattes med en enda generell reserverings-
möjlighet, dvs. numera periodiseringsfonden. Vid
skattereformen fick alla branscher och näringar vara
med och betala skattesänkningen. Rederinäringen fick
avstå från kontraktsavskrivning och fartygsfonder.
Jag vill också understryka att skattereglerna är in-
vesteringsvänliga genom de förmånliga avskrivnings-
reglerna. Reglerna innebär för rederiföretagen att ett
fartyg kan skrivas av på fem år, trots att dess ekono-
miska livslängd är avsevärt större. Syftet med denna
möjlighet till s.k. överavskrivningar är också främst
att underlätta företagens ny- och ersättningsinveste-
ringar.
Den likformiga beskattningen av företag i olika
branscher säkerställer att skattesystemet inte subven-
tionerar vissa branschers efterfrågan av kapital. Sub-
ventioner bör i stället, om de över huvud taget skall
ges, lämnas öppet och inte döljas i skattesystemet.