Herr talman! I det här betänkandet från
socialutskottet tillstyrker utskottsmajoriteten
regeringens förslag att naprapater skall legitimeras.
Frågan om legitimation av denna yrkesgruppp har
behandlats flera gånger tidigare i riksdagen, liksom
legitimation av andra yrkesgrupper, t.ex. dietister,
arbetsterapeuter, socionomer och kuratorer -- alla
högt värderade yrkesgrupper.
Men legitimation har hittills använts mycket
restriktivt. Kriterierna är restriktiva och
legitimationen skall garantera säkerheten för
patienten.
Legitimationens huvudfunktion är att vara en
garanti för en viss kunskapsnivå och för sådana
personliga egenskaper hos yrkesutövaren att denne
är förtjänt av allmänhetens och myndigheternas
förtroende. Dessutom skall legitimationen fylla ett
väsentligt informationsbehov, som en sorts
varudeklaration gentemot allmänheten,
myndigheterna och sjukvårdshuvudmännen.
Legitimation bör också förbehållas grupper som
har en självständig yrkesfunktion med kvalificerade
arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för
patienternas säkerhet i vården. Slutligen kan
krävas att gruppen har byggt upp ett förtroende
samt vunnit ett visst mått av kliniskt och
vetenskapligt erkännande, och det skall vara av vikt
att legitimationen skall kunna dras för en person
som inte längre uppfyller de här kraven.
Den senaste gruppen som legitimerades var
kiropraktorerna. Det var en utredning som låg till
grund för det beslutet. Det avgörande argumentet
var behovet av en ''varudeklaration'' om
kompetensen, eftersom vi i Sverige har många som
är verksamma som kiropraktorer, men med mycket
varierande utbildning, från några veckor till flera
år. Patienternas säkerhet var därför också ett
mycket viktigt argument.
Frågan om legitimation av flera grupper måste
avgöras på sakliga grunder. Det är ingen
rättvisefråga. Legitimation för också med sig att
Socialstyrelsen skall kunna utöva tillsyn över
verksamheten. Den måste kunna genomföras på ett
meningsfullt sätt.
Efter upprepade motioner om legitimation och
behörighet av olika yrkesgrupper begärde
riksdagen förra året en översyn av hela området,
för att vi skulle få klara riktlinjer. Redan då ansåg
vi socialdemokrater att ingen grupp skulle
särbehandlas.
En sådan översyn har det nu givits direktiv till, och
vi socialdemokrater har den bestämda
uppfattningen att den översynen bör inväntas innan
vi fattar fler beslut om legitimation. Vi har inte
funnit någon saklig grund för att här särbehandla
gruppen naprapater framför andra yrkesgrupper
som önskar legitimation.
I regeringens proposition, som vi just nu behandlar,
framhålls särskilt att regeringen i januari i år har
beslutat om direktiv för en sådan här översyn.
''Direktiven är vittomfattande och innebär bl.a. att
förslag om ändrade bestämmelser i fråga om
legitimation av t.ex. naprapater kan komma att
lämnas.'' Det är, tycker vi, ett starkt argument för
att inte i dag besluta om legitimation av
naprapaterna. Det är som att ge med den ena
handen för att senare ta tillbaka med den andra. Så
vill vi inte vara med och behandla en yrkesgrupp.
Det enda anständiga gentemot alla grupper är att
invänta den översyn som skall ske.
Herr talman! Naprapaterna är en uppskattad
yrkesgrupp som redan samarbetar väl med
sjukvården. De har tagit eller är på väg att ta steget
från alternativ medicin till hälso- och sjukvård. Vi
förstår att deras dilemma är att de arbetar under
den föråldrade kvacksalverilagen. Vi förstår att de
känner ett behov av samhällets erkännande. Det
bör vi ta ställning till så snart den aktuella
översynen är klar.
Nu skall också kvacksalverilagen ses över av den
parlamentariska kommitté som regeringen tillsätter.
Den översynen är egentligen redan gjord, nämligen
av Alternativmedicinkommittén, vars betänkande
avlämnades hösten 1989. Där finns faktiskt ett
förslag till en ny lag. Jag vill påminna om det, och
jag hoppas att den nya kommittén studerar det
materialet. Det har legat i byrålådan alldeles för
länge.
I detta betänkande behandlar vi också regeringens
förslag om att den utbildning av kiropraktorer som
genomförs på Skandinaviska Chiropraktorskolan,
eller är likvärdig med den, skall leda till
legitimation. Det avvisar utskottet enhälligt, och
anledningen är att utbildningen vid skolan inte
uppfyller internationellt erkänd standard, dvs. den
standard som riksdagen krävde när beslut om
legitimation av kiropraktorer togs.
Det är naturligtvis önskvärt att en svensk eller
nordisk utbildning kommer till stånd för gruppen
legitimerade kiropraktorer. Men vi är inte beredda
att sänka kraven på utbildningen. Vi får invänta att
skolan når erforderlig kompetens, och det får
bedömas av Socialstyrelsen och Kanslersämbetet.
Det är den ordning vi har. Kiropraktorerna
behöver hög kompetens för att patienternas
säkerhet skall kunna garanteras, och den måste
naturligtvis hålla internationell standard.
Om vi följer regeringens förslag får vi legitimerade
kiropraktorer på två utbildningsnivåer, men med
samma benämning -- en grupp internationellt
godkänd, en grupp endast erkänd i Sverige. Det
skulle bli förvirrande och helt ohållbart.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation och
i övrigt till utskottets hemställan.