Fru talman! Sverige har en lång tradition när det
gäller att värna om kompetensen hos personer som
arbetar inom hälso- och sjukvården; detta för att pati-
enter inte skall utsättas för ineffektiv eller skadlig
behandling.
Det började 1663 med att en handfull Stockholm-
släkare bildade föregångaren till dagens socialstyrel-
se, Collegium medicorum. Precis som i dag var det då
noga med kontrollen och tillsynen av medicinalväsen-
dets olika delar. Då gällde det mest att hålla efter
läkarna och apotekarna. Sedan har ju ansvaret vidgats
till att omfatta yrkesgrupp efter yrkesgrupp inom det
här området.
Historien leder alltså fram till det betänkande som
vi i dag diskuterar. I huvudsak ställer vi i Folkpartiet
oss bakom de förslag som framförs i propositionen.
Vi ser med tillfredsställelse att det i propositionen
föreslås en viss reglering av en del utbildningar. På ett
par punkter är vi dock inte riktigt nöjda.
Först och främst gäller det sjukhusfysikerna. Vi
anser att deras utbildning och ansvarsförhållanden
inom vården är så lika sjukhusingenjörernas att båda
grupperna måste omfattas av legitimationskraven. De
biomedicinska analytikerna tycker vi också skall
omfattas av legitimationsrätten. Deras kompetens är
ju av största betydelse för att patienterna skall få rätt
behandling. En felaktig bedömning från de biomedi-
cinska analytikernas sida kan få katastrofala följder
för patienterna.
Kvacksalverilagen är en gammal historia. Redan i
början av 80-talet tyckte Socialstyrelsen att det var
dags för en översyn av den lag som tillkom 1960.
Uppenbarligen får vi leva med den ett tag till. Vad
som här läggs till rör utprovning och tillhandahållan-
de av kontaktlinser. Vi i Folkpartiet tycker att lagen är
förlegad. Behandlingen av personer med psykiska
problem t.ex. tas inte upp.
Vi har inte något specifikt yrkande om en översyn.
I stället återkommer vi i höst beträffande den delen -
vare sig vi då är i regeringsställning eller det sker
under den allmänna motionstiden.
Vi har en reservation som gäller behandlingen av
barn. Vi, i likhet med barnläkarna och en rad andra
remissinstanser, anser att åldersgränsen bör vara
femton år, inte åtta år. Det skäl för åttaårsgränsen som
ges är att barn över åtta år har regelbunden tillgång
till skolhälsovård. Men med tanke på de nedskärning-
ar som har skett inom skolhälsovården, inte minst när
det gäller psykologerna, är detta inte skäl nog, tycker
vi, för att avvisa den utredning som föregick det här
förslaget.
Sedan vill jag säga några ord om ärendena beträf-
fande Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN.
Vi tycker att preskriptionstiden är för kort. Det finns
ju exempel på att felbehandlingar upptäcks ganska
lång tid efter det att det hela har skett. Vi har här
exemplifierat med en person som opererats för blind-
tarmsinflammation. Flera år efteråt fann man att
kvarstående besvär från buken berodde på en kvar-
glömd duk. Vi anser att preskriptionstiden skall börja
löpa från den dag då man upptäcker ett sådant här
misstag.
Vidare menar vi att HSAN behöver ha ett utökat
sekretesskydd eftersom anställda på grund av arbetets
karaktär av och till utsätts för hot och trakasserier. Vi
tycker också att muntlig förhandling borde kunna
förekomma i svårbedömda fall.
Slutligen gäller det detta med interimistisk återkal-
lelse av legitimation. Leif Carlson har redan berört
den frågan. Vi är positiva till en sådan åtgärd men
handläggningen måste ske skyndsamt och skade-
ståndsansvar införas. Det här är ju katastrofalt för den
yrkesutövare som blir felaktigt misstänkt och dömd på
förhand. Hela verksamheten kan ju då gå över styr.
Jag yrkar bifall till reservation 1 under mom. 2
men vi i Folkpartiet står givetvis också bakom övriga
reservationer. Tiden har gått väldigt fort i dag. Klock-
an är alltså mycket. Därför tycker jag att det är ange-
läget att vi försöker spara så mycket tid vi kan åt
kammaren.