Fru talman! Jag börjar med det här med lekarbete.
Jag vill enbart säga att det inte är den stora anledning-
en till att vi begär en ytterligare utredning. Jag är
mycket tveksam till det som står i motionerna om
lekarbete. Jag har fått mycket information om att det
ändå är en seriös verksamhet, och det är det jag vill ha
sagt. Sedan har jag ingenting emot att man tittar på
precis allting, så att det blir så bra som möjligt.
När det gäller preskriptionstiden har tvåårsgränsen
varit uppe till prövning av och till i vårt utskott. Vi
har kommit fram till den bedömningen att som det ser
ut är två år en bra tid. Det inger inte heller förtroende
om en anmälan får göras efter lång tid och det läggs
ned ett oerhört arbete på att utreda utan att man kom-
mer fram till någon slutsats därför att det har hänt så
mycket på området att man inte kan finna den som var
på platsen för det som hände.
Det finns ett par andra motioner i betänkandet som
har att göra med detta. Det handlar om att man tycker
att HSAN skall kunna få driva vidare en undersökning
om man finner att den som är anmäld inte är skyldig
men man ser andra i närheten som faktiskt är skyldi-
ga. Nu är det så att man får undersöka den som är
anmäld och sedan får man sluta.
Det finns även andra saker som anmäls som det
finns domstolsutslag på att man inte kan bedöma. Här
förväntar vi oss förslag från regeringen. Jag tror att
det kan påverka just det som Barbro Westerholm vill
med tvåårsgränsen eftersom det har med vartannat att
göra.