Herr talman! Hans Göran Franck talar om en stor
politisk splittring när det gäller kriminalpolitiken.
Det är i och för sig inget nytt. När vi var i opposition
hade vi samma uppfattning som vi har i dag när vi
befinner oss i regeringsställning. Vi hade då
invändningar mot den socialdemokratiska
kriminalpolitiken.
Hans Göran Franck säger också att vår
kriminalpolitik, den borgerliga kriminalpolitiken,
har orsakat stor skada.
Jag kan inte inse att det är stor skada att vi ser till
att brottsoffren får bättre stöd.
Jag kan inte inse att det är skada att vi är för en
skärpning av synen på rattfylleri.
Jag kan inte inse att det är skada att vi har skapat
särskilda anstalter för rattfyllerister, där de skall
kunna vårdas för sin alkoholism.
Jag kan inte inse att det är någon skada att vi
äntligen har fått igenom förslaget att det skall vara
möjligt att ingripa mot var och en som brukar
narkotika för att på ett tidigt stadium kunna sätta
in vård.
Jag kan inte inse att det är någon skada att vi
kommer med förslag som gör det möjligt att på ett
tidigt stadium ge unga människor som gör sig
skyldiga till brott tydliga signaler.
Jag kan heller inte inse att det är någon skada att
det i dag finns nästan 1 500 fler poliser än vad som
fanns då vi tillträdde hösten 1991.
Vi har problem med överbefolkningen på våra
fängelser, det är vi helt överens om. Vi löser det här
problemet successivt genom att vi redan från början
planerade för en utbyggnad av våra fängelser.
Denna planering borde ha börjat för länge sedan.
Jag har tittat på statistik när det gäller beläggningen
på våra fängelser från år 1987 och framåt, och även
om jag inte påstår att det har varit fråga om en jämn
överbeläggning, har jag bara hittat någon enstaka
månad då man inte i vart fall tillfälligtvis har varit
en bra bit över den 85-procentsgräns som riksdagen
har beslutat om.
Det var förutsebart att vi skulle få en
överbeläggning. I höstas fanns det problem. Vi
följer denna statistik mycket noga, och vi kan
konstatera att problemen i dag inte är lika stora
som de var i höstas. Med vår utbyggnadsplan skall
vi också kunna skapa den flexibilitet i systemet som
är viktig för att vi skall kunna genomföra de övriga
förändringar som vi är ute efter, bl.a. att göra det
möjligt att hålla fängelserna narkotikafria. Det är
nämligen en förutsättning för att vi skall kunna ge
fängelsetiden ett vettigt innehåll. Låter vi
narkotikan förekomma inom fängelserna har vi inte
heller stora möjligheter att utöva en påverkan som
skall kunna hjälpa de intagna att fungera socialt när
de väl kommer ut.
Jag kommer då automatiskt in på de frågor som
Lars-Erik Lövdén tog upp, som i och för sig har
koppling till kriminalpolitiken men som också
innehåller väldigt mycket annat.
Lars-Erik Lövdén bör enligt min mening vara litet
försiktig, eftersom det skapar en felaktig
uppfattning att som han gör tala om kraftigt ökande
arbetslöshet. Tack och lov har vi nu
arbetslöshetssiffror som successivt sjunker rejält.
Arbetslösheten har legat på en så hög nivå -- denna
ökning av arbetslösheten började för flera år
sedan -- att detta självfallet kommer att ta tid.
Antalet nyanmälda lediga platser ökar emellertid
successivt, och varje dag minskar antalet arbetslösa
med ungefär 1 000 personer.
Jag håller ändå med om att arbetslösheten, speciellt
ungdomsarbetslösheten och
långtidsarbetslösheten, är ett problem som också
påverkar kriminaliteten. Det är viktigt för mig att
påpeka att människor inte får sämre moral därför
att de blir arbetslösa, men jag kan förstå att
människor i denna situation i förlängningen kanske
inte orkar ge sina barn det stöd som de behöver för
att utvecklas på rätt sätt. Därför anser även vi att
det är otroligt viktigt att arbetslösheten minskar
rejält.
För att det skall vara möjligt måste vi emellertid
också bädda för företagande i Sverige.
Arbetsplatser finns i företag, och även
Socialdemokraterna har i sin ekonomiska motion
pekat på att förutsättningarna för att vi skall nå
framgång i Sverige är att företagandet ökar.
Däremot har Socialdemokraterna inga förslag på
hur man skall se till att förbättra möjligheterna för
företagandet i Sverige, utan det är i stort sett bara
inom ramen för den offentliga sektorn som
problemet med arbetslösheten skall lösas.
Både Lars-Erik Lövdén och jag har ett stort ansvar
för att påverka andra när det gäller
narkotikafrågan. Jag vet att personer som är
anhängare till mitt parti pläderar för en
liberalisering på narkotikans område, och Lars-
Erik Lövdéns systerparti i Tyskland har som parti
fattat ett kongressbeslut om att liberalisera
narkotikapolitiken i Tyskland om man vinner valet.
Vi måste nu var och en på sitt håll vara mycket
tydliga.