Herr talman! Vi är överens om att arbetslösheten
är ett allvarligt problem. Jag hänvisade tidigare till
Socialdemokraternas ekonomiska motion, där det
sägs att detta problem måste lösas genom att
förutsättningar skapas för företagande i Sverige.
Men den socialdemokratiska motionen innehåller
inte någonting som innebär att man ökar
förutsättningarna för företagande i Sverige.
Det är däremot regeringen utgångspunkt: att
successivt förbättra möjligheterna för företagande
för att skapa arbetstillfällen.
Hans Göran Franck vill minska fångpopulationen.
Det vill jag också, med jag vill göra det genom ett
långsiktigt arbete som minskar brottsligheten och
därmed antalet brottsoffer. Vad Hans Göran
Franck vill är antagligen att återinföra den
obligatoriska halvtidsfrigivningen -- det är klart att
vi då minskar fångpopulationen -- och att ta bort
våra skärpta regler för rattfylleri. De har ju helt
klart bidragit till att kraftigt öka fångpopulationen.
För mig är detta fel väg att gå. För att vi på sikt skall
få ett fungerande samhälle är det otroligt viktigt vi
mycket tydligt tar avstånd från brottslighet, som ju
innebär att man gör andra människor illa.
Det gäller att läsa BRÅ:s rapport ordentligt; den är
viktig. Regeringen har beställt den, och i den sägs
vad vi riskerar i Sverige om ingenting görs. I BRÅ-
rapporten tas också åtskilligt annat av intresse upp,
bl.a. behovet av ökad samverkan för att förbättra
våra möjligheter att beivra brott och vikten av att
reagera tidigt när unga människor är på väg att
fastna i kriminalitet.
Det var intressant att Lars-Erik Lövdén frågade
vilket vetenskapligt stöd regeringen har för sin
kriminalpolitik. Men det framkom när Hans Göran
Franck kommenterade forskaren Johannes
Knutsson att det tydligen beror på vilken forskare
det gäller. Om Hans Göran Franck hade läst
samtliga delar av BRÅ-rapporten hade han sett att
den faktiskt på många punkter ger stöd för just den
politik som regeringen driver, trots att vi inte på
något sätt har lagt oss i innehållet.
Jag höll på att glömma en sak, eftersom det på nytt
är något som ligger utanför den egentliga
frågeställningen. Lars-Erik Lövdén tog också upp
själva behandlingen av våra narkomaner.
Det är en fråga som följs mycket noga från
Socialdepartementet. Lars-Erik Lövdén vet mycket
väl att jag inte har detaljerna i dessa frågor, utan
att det är Socialdepartementet som har dem. Men
också i denna fråga har vi ett mycket nära
samarbete.
Det är inte så att färre narkotikaberoende får stöd
i dag. Det är dock viktigt att vi noga följer detta, så
att vi plötsligt inte står utan resurser för behandling.
Vad som däremot har hänt är för det första att den
överetablering av olika typer av vårdhem som ägde
rum på 80-talet nu börjar få effekt genom att man
på en hel del håll får slå igen sina vårdhem. För det
andra använder sig kommunerna numera i större
utsträckning av behandlingar på hemmaplan, efter
att man många gånger blivit besviken på resultaten
av de behandlingar som tidigare köptes på andra
håll.
Jag vet att Socialdepartementet och Bengt
Westerberg följer utvecklingen mycket noga,
eftersom det är väsentligt att det finns ett stöd ute i
samhället för alla. Jag håller med om att det som
gör den svenska narkotikapolitiken så speciell är att
den står på flera ben.