Herr talman! Vi moderater står bakom alla reservationer där vi finns med, men jag yrkar bifall enbart till reservation 6.
Under lång tid har det diskuterats om barn som bevittnar brott ska få målsägandestatus. I och med att barn som bevittnar våld inte själva har blivit slagna får de nämligen inte den hjälp de skulle behöva. De är inte målsägande, vilket innebär att de inte får vare sig en särskild företrädare eller ett målsägandebiträde som kan tillvarata deras intressen. Vårdnadshavare kan också hindra att ett barn förhörs. Barnet får då inte lämna sin berättelse, vilket kan vara väldigt skadligt för barnet längre fram. Det straffrättsliga skyddet för dessa barn behöver stärkas, och vi moderater har motionerat om detta.
Ett nytt brott, barnfridsbrott, ska införas i brottsbalken. Det innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn så att barnet bevittnar vålds- och sexualbrott i nära relation. "Bevittna brott" innebär alltså att barnet antingen ser själva brottet eller hör när det begås. Barnet ska vara närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som blir utsatt för brottet. Barn som bevittnar brott ska också få rätt till skadestånd.
Herr talman! Regeringens lagförslag är ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt. Vi moderater har följdmotionerat om ytterligare förslag för att förbättra skyddet för barn.
Först och främst vill vi ha högre straff än vad regeringen har föreslagit. Regeringen föreslår att straffskalan för grovt barnfridsbrott ska vara mellan nio månaders och fyra års fängelse. Vi tycker att regeringens utgångspunkt - att straffskalan för barnfridsbrott bör harmoniera med straffskalan för grov kvinnofridskränkning - är bra, men vi har tidigare föreslagit att minimistraffet ska vara minst ett år. Det innebär alltså att det ska skärpas jämfört med dagens nio månader. Vi föreslår också att maximistraffet för grov kvinnofridskränkning ska höjas till tio år. Därför bör straffskalan för grovt barnfridsbrott höjas i motsvarande mån.
Det är mycket bra att även justitieutskottet anser att den föreslagna straffskalan är för låg, särskilt eftersom straffet kan komma att konsumeras av den så kallade mängdrabatten. Det kan till exempel ske i de fall där en förälder döms för grov kvinnofridskränkning och för barnfridsbrott i samma mål. Där träder alltså den så kallade mängdrabatten in så att det blir ett lägre straff för barnfridsbrottet. Det är helt enkelt fel, och därför bör straffskalan för barnfridsbrott bli högre än i regeringens förslag. Detta kommer att bli ett tillkännagivande i dag, vilket är väldigt bra.
Vi moderater föreslår också ett förtydligande gällande ansvaret för hämtning av barn till förhör. Den utredning som ligger till grund för detta förslag har konstaterat att det finns behov av att förtydliga den särskilda företrädarens uppdrag och vad detta omfattar. Regeringen har valt att inte föreslå något sådant förtydligande, mot bakgrund av att den särskilda företrädaren inte förfogar över några tvångsmedel när det gäller att hämta barn till förhör.
Jag har pratat med många barnutredare, och det har visat sig att vissa särskilda företrädare faktiskt vägrat att hämta barnet till förhör eller vara behjälpliga - trots att det är deras uppdrag. Därför behöver detta förtydligas. Vi moderater tycker att det ska finnas i lagtexten att det är den särskilda företrädaren som har det praktiska ansvaret för hämtningen. I och med att den särskilda företrädaren, precis som regeringen säger, inte har några tvångsbefogenheter blir det dock avgörande om man anser att den särskilda företrädaren har gjort vad den har kunnat, så att säga. Då ska det liksom räcka med det, att de har tagit sitt ansvar.
Herr talman! I Sverige utsätts barn för olika former av våld varje dag. Det kan handla om fysiskt våld, psykiskt våld, försummelse med mera. Våldet sker i hemmet, i skolan, på väg till skolan och på olika platser ute i samhället. Barn som utsätts för våld påverkas negativt på olika sätt både i barndomen och senare i vuxenlivet. Ofta handlar det om en misslyckad skolgång, psykisk ohälsa, missbruk och arbetslöshet. Framför allt handlar det om mycket kriminalitet. Det är mycket viktigt att samhället gör allt i sin makt för att bekämpa detta våld. Tyvärr finns det stora brister, vilket resulterar i att barn inte får det stöd de behöver.
På barnahusen utreds brott mot barn. Där samverkar polis, socialtjänst, åklagarmyndighet och hälso- och sjukvård. Som jag tidigare berättat har jag jobbat på Barnahus Göteborg, och det är faktiskt otroligt sorgligt att se hur många barn som far illa, som måste växa upp i våldsamma hem och som själva utsätts för våld.
Vissa utredningar fastnar i huvudet, så även om det är över tio år sedan kommer jag ihåg en jättefin kvinna på drygt 30 år. Hennes sambo hade misshandlat henne hårt. Han hade flera gånger tagit stryptag så hårt att vartenda blodkärl i hennes ögon hade gått sönder. Man såg alltså inte vad hon hade för färg på ögonen. Han hade slagit henne sönder och samman med ett basebollträ - det hade han gjort den gången hon var på förhör hos mig - och han hade stuckit en kniv i benet på henne.
Mitt i alltihop fanns det två små barn. Jag pratade med barnens mormor som vittne. Hon hade nämligen sett vissa av misshandelstillfällena, en del skador och så vidare. Vi pratade om barnen, och hon sa att barnen - de var ungefär fem, sex, sju år gamla - redan hade tagit skada av detta. Ett av barnen blev jätterädd när någon pratade högt, så om någon exempelvis höjde rösten på tv sprang det barnet och gömde sig och var jätterädd och nervös. Det andra barnet var så aggressivt att han slog alla andra barn på förskolan. De hade alltså redan tagit skada.
Jag tycker att det är sorgligt, för efter förhöret satt jag och pratade med den här mamman i säkert en timme och försökte övertyga henne om att hon för barnens skull inte kunde gå tillbaka till mannen. Jag gick säkert över mina befogenheter som polis när jag försökte påverka henne, för det blir svårt att få de här barnen på rätt sida längre fram i livet. Hon sa att hon aldrig skulle gå tillbaka, men två dagar senare ringde hon och sa att hon tog tillbaka allting. Hon hade gått tillbaka till mannen. Det är väldigt sorgligt, måste jag säga.
Jag vill tillägga att barnahusens verksamhet måste fungera väldigt bra. Riksdagen riktade 2020 ett tillkännagivande till regeringen om att det ska tas fram en nationell plan för barnahusens verksamhet, och jag hoppas att den kommer väldigt snabbt. Den behövs verkligen, för barnahusen är en bra verksamhet som dock fungerar väldigt olika på olika håll i landet. Det finns stora brister, enligt Barnafrid. De har gjort en utvärdering och kommit fram till att det finns stora brister över landet. Det behöver alltså åtgärdas väldigt snabbt.
Till sist vill vi moderater utreda införandet av ett särskilt ombud för barn. I den utredning som ligger till grund för regeringens proposition föreslås att frågan om att införa en ny form av ombud ska utredas. Vi tycker att det är rätt, och vi delar uppfattningen att det finns en lucka vad gäller tillvaratagandet av barns rättigheter där varken den särskilda företrädaren eller socialtjänsten kan agera.
I fall där barn har farit illa och bevittnat brott kan varken den särskilda företrädaren eller socialtjänsten ansöka om vård för traumabearbetning i anslutning till brottmålsprocessen. Det är väldigt viktigt att barnen får den behandling de behöver för att komma över det trauma som de har varit med om. Vi vill att det tillsätts en utredning om ett nytt särskilt ombud för dessa barn.
Detta var vad jag hade att säga i dagsläget.