Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.
Vi har i dag att debattera införandet av det så kallade barnfridsbrottet. Detta känns extra angeläget just nu med tanke på de senaste veckornas fokus på våld mot kvinnor, framför allt i nära relationer. Vi vet att denna typ av våld ofta sker framför ögonen på barn som tvingas bevittna besinningslöst våld i det egna hemmet, begånget av båda föräldrarna eller av den ena föräldern mot den andra.
Att se på när pappa utsätter mamma, mamma utsätter pappa, pappa utsätter pappa eller mamma utsätter mamma är ingenting som något barn någonsin ska behöva uppleva. Det är därför ett mycket välkommet förslag som nu kommer från regeringen, och det är mycket glädjande att det finns en stor samstämmighet kring dess införande.
Dock är det ju så att få förslag, om ens något, är helt perfekta, och jag menar att det gäller även det här förslaget. En av de anledningar som regeringen själv anför till införandet av barnfridsbrottet är att den nu gällande särskilda rätten till brottsskadeersättning inte är tillräcklig. Detta är en uppfattning som Sverigedemokraterna delar, men vi anser till skillnad från regeringen att det är lite förhastat att upphäva den särskilda rätten till brottsskadeersättning vid införande av barnfridsbrottet.
Regeringen menar att den särskilda rätten inte längre kommer att behövas. Men det bör uppmärksammas att det finns remissinstanser som är kritiska till den bedömningen, bland annat Uppsala tingsrätt samt Åklagarmyndigheten. De menar att den nuvarande möjligheten bör behållas som ett slags säkerhetsventil för att säkerställa och garantera att möjligheten till ersättning inte försämras. Sverigedemokraterna delar den uppfattningen och anser att det är en mer lämplig ordning, åtminstone till dess att det är säkerställt att den nya ordningen inte kommer att lämna några luckor.
Därmed bör regeringens förslag i denna del avslås. På så vis införs barnfridsbrottet och möjligheten till skadestånd för den typen av brott, samtidigt som en säkerhetsventil behålls med den särskilda brottsskadeersättningen.
Slutligen är det också glädjande att det finns en utskottsmajoritet för att skärpa straffen för den här typen av brott. Även om ett skärpt straff eller ett straff över huvud taget aldrig kan uppväga helt för ett brott som har begåtts är det av yttersta vikt, menar jag, att samhället alltid ställer sig tydligt på brottsoffrens sida och faktiskt också, i det här fallet, på de allra yngsta brottsoffrens sida.
När en familjemedlem utsätts för våld utsätts direkt eller indirekt också alltid barnen. Vi vet också att det hela hänger ihop, för om vi bygger starka barn behöver vi inte laga så många trasiga vuxna.