Fru talman! Jag tackar Rasmus Ling för svaret. Jag tycker att det här är ett steg åt rätt håll. Man ska inte bara klaga, utan man ska också säga när det är någonting som är bra. Jag tycker att det är bra att barn som bevittnar brott får målsägandestatus. Det är ett steg framåt.
Men jag tycker också att det är konstigt att regeringen inte tar tillfället i akt att föreslå det här särskilda ombudet, för det skulle betyda väldigt mycket för de utsatta barnen. Tänk själv - ett barn kanske får bevittna våld i hemmet år efter år efter år, men sedan finns det ingen från samhällets sida som kan besluta att det ska få traumabearbetning. Då faller ju väldigt mycket av det här. Det går inte att bara säga att det är ett brott och att en gärningsman blir dömd. Man måste också se nästa steg: När får barnet hjälp, och hur får barnet hjälp? Det får det ju inte här.
Jag tycker att det är väldigt synd att regeringen inte gör så som utredningen föreslår, för det här skulle verkligen behövas. Jag hoppas att Rasmus Ling tar med sig den här frågan och försöker påverka så att det åtminstone tillsätts en utredning, för det är viktigt att regeringen står på barnens sida i alla olika delar som behövs. Det är min förhoppning att ni återkommer med förslag om detta.