Herr talman! Hemmet ska vara en trygg plats. Men för mer än 200 000 barn har hemmet förvandlats till en brottsplats.
Att tvingas bevittna våldsbrott inom familjen är förödande för ett barn. Forskningen visar att barn som bevittnar brott löper ökad risk för att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa på både kort och lång sikt.
Liberalerna har drivit på för att ett barnfridsbrott ska införas. Barnfridsbrottet innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i form av till exempel vålds- och sexualbrott i nära relationer.
Lagstiftningen måste bli tydlig för att verkligen skydda barnet. Ursprungsförslaget var otillräckligt med villkoret att våldet skulle ske i direkt anslutning till barnet. Att ta bort kravet på direkt anslutning till barnet innebär att lagstiftningen nu omfattar alla de barn som rent instinktivt söker skydd i källaren, lägger sig under sängen eller hittar andra strategier för att skydda sig när en pappa, en ny man eller annan närstående väljer att begå allvarliga kriminella handlingar mot barnet och barnets mamma.
Att vidga närståendebegreppet var nödvändigt för att inkludera barn som växer upp i en kontext där hedersrelaterat våld och förtryck utövas kollektivt. Att synliggöra kvinnofridsbrottet ökar förutsättningarna för att se konsekvenser av våldet, som ett sönderslaget bord, krossat porslin, skador på mamman som barnet kan vakna upp till och sätta samman med tidigare traumatiska händelser.
Det är viktiga förändringar. Jag uppskattar att justitieministern gick Liberalerna till mötes för att lagstiftningen ska ta utgångspunkt i den verklighet som råder för utsatta barn och inkludera alla barn.
Men om regeringen på allvar vill att barn ska växa upp i trygghet måste ytterligare åtgärder vidtas. Det gäller framför allt vårdnad, boende och umgänge. När en vårdnadshavare, oftast en pappa, väljer att utöva våld mot sin partner, oftast en mamma, med barnet som vittne måste det leda till att rätten till vårdnad, boende och umgänge dras in. Barnet är nu fullt ut i juridisk mening brottsoffer, och varje åtgärd ska ses i ljuset av detta.
Varför tas inte de skadliga effekterna av våldet på allvar? Och varför tvingas barn att leva med en våldsam förälder? Det är helt obegripligt.
Herr talman! Vi liberaler har krävt förstärkt skydd för barn genom barnfridsbrottet, och nu kräver vi även att våldet leder till indragen vårdnad.
Barns rätt till ett liv fritt från våld och förtryck är en grundläggande rättighet. I lagtexten står det att barn har behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar.
När en förälder skadar sitt barn genom direkt och/eller indirekt våld är det inte fråga om någon god kontakt. Bedömningen av huruvida kontakten är god eller inte syns dock sällan i bedömningen av vad som är barnens bästa i fråga om boende, vårdnad och umgänge.
Att domstolar delar vårdnaden mellan en våldsutsatt mamma och en våldsam pappa är skadligt för såväl barn som mammor.
Åtgärder måste vidtas, och Liberalerna menar att dessa åtgärder måste ingå i det åtgärdsprogram som regeringen väntas presentera inom kort. Politiken måste ta ansvar för att barnen ska fredas från en pappa som slår.
Att som mamma inte veta om barnen kommer att fortsätta tvingas umgås med eller bo hos pappan som utövar våldet påverkar om mamman ska våga ta steget att lämna den våldsutövande pappan eller inte.
Vi vet att barn som bevittnar brott löper ökad risk för att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa. Trots denna insikt är insatserna som riktas till utsatta barn bristfälliga.
År 2015 kritiserade Barnrättskommittén Sverige för att barn som utsätts för övergrepp och vanvård ofta har svårt att få tillgång till rehabiliteringstjänster och psykiatrisk vård. Även här krävs insatser från regeringen.
Insatser behövs även för att få våldsutövande föräldrar att ändra sitt beteende. Det är dock avgörande att försäkra sig om att vårdnadshavarens beteende har förändrats och att det utsatta barnet kan vara trygg och känna att förändringen har skett innan ett nytt beslut om umgänge och boende kan bli aktuellt.
När barnet nu blir målsägande innebär det att polisen kommer att hålla fler förhör med barn. Även polis i yttre tjänst måste ges rätt förutsättningar. De kommer att vara först på plats när larmet går. Poliser runt om i landet vittnar om oro för om de ska ges dessa förutsättningar i samband med ny lagstiftning.
En gruppchef för brott i nära relationer uttrycker att utredningarna kommer att bli större, mer komplexa och att man får ett skyndsamhetskrav på sig i flera ärenden. Det är en bild som Åklagarmyndigheten delar och känner farhågor för att de inte är dimensionerade för att hantera detta viktiga arbete.
Regeringen måste nu ge rättsväsendet rätt förutsättningar att utföra sitt viktiga arbete och stärka barnahusen i hela landet.
Men det mest grundläggande är att alla relevanta myndigheter måste ställa frågor om och om igen till både barn och vuxna kring våldsutsatthet. Det är vi som ska signalera att vi vill veta - signalera att den som är utsatt har rätt till stöd och skydd.
Nu befinner vi oss i en pandemi. Regeringen har valt att inte göra någon barnkonsekvensanalys. Men ser vi till den rapportering som finns från andra länder och den information som vi har fått från civilsamhället i Sverige är budskapet tydligt: Våldet har ökat.
Nu måste regeringen ta fram en tydlig plan för att möta upp den våldsutsatthet som har ökat i kölvattnet av pandemin.
Herr talman! Att stifta lagar är det enklaste uppdraget. Att se till att lagstiftningen får den effekt som önskas kräver betydligt mer handlingskraft än vad regeringen har lyckats leverera.