Fru talman! Ja, så är det självklart. Oavsett vilket brott det gäller, men särskilt när det gäller brott mot barn, är det absolut viktigaste det förebyggande arbetet. Att bearbeta konsekvenserna är också något som måste göras, men att se till att det inte händer och att man inte kommer i den situationen är naturligtvis det absolut viktigaste. När myndigheter och andra upptäcker att det förekommer våld i hemmet måste man gripa in och se till att situationen kan upphöra.
Jag hoppas att den lagstiftning som vi antar nu i eftermiddag blir normerande på det sättet att barn i de här situationerna kommer att sättas ännu mer i centrum än vad som hittills varit fallet, så att lagändringarna får större konsekvenser än vad de innebär rent juridiskt. Det behövs ett ändrat synsätt som gör att barns rättigheter sätts ännu mer i fokus.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)