Fru talman! Sverige är det land som har uppfunnit
ombudsmannaämbetet. Ordet ombudsman ingår nu-
mera i internationellt språkbruk. Justitieombudsman-
nen tillskapades 1809. Jag ska inte fördjupa mig i den
historiska exposén över ämbetets utveckling. Det har
Jerry Martinger gjort på ett förtjänstfullt sätt tidigare.
I Sverige har med åren alltfler ombudsmannaäm-
beten inrättats: Konsumentombudsmannen, Jäm-
ställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Barnombudsmannen och Handi-
kappombudsmannen. Nu har vi också fått HomO.
Från och till diskuteras behovet av ytterligare om-
budsmän, t.ex. när det gäller EU; det fanns med i
motionsfloden. Man har även diskuterat en äldreom-
budsman.
De ombudsmän som har tillkommit efter JO har
inte fått samma fristående ställning under riksdagen.
De ligger under regeringen och departementen. Dessa
ombudsmän förordnas av regeringen. Alla är själv-
ständiga myndigheter utom KO som är inordnad i
Konsumentverket.
Fru talman! Med alltfler ombudsmän riskerar vi
att få en uppsplittring av resurser. Det blir allt svårare
för medborgarna att hitta rätt i floran av ombudsmän.
Förutom att det borde vara en mer fristående ställning
för ombudsmännen borde därför även själva organi-
sationen förändras.
Det skulle vara flera fördelar med att skapa ett
sammanhållet ombudsmannaämbete med ett antal
rättighetsombudsmän som var och en har special-
kompetens och ansvar inom sina områden. Ämbetet
skulle t.ex. kunna kallas Rättighetsombudsmannen,
RO. För medborgarna skulle det underlätta att bara
behöva hålla reda på JO och RO.
Ämbetet skulle ha ansvar för hela spektrumet av
medborgerliga fri- och rättigheter. Som grund för
detta vill vi framhålla att Europakonventionen sedan
1995 gäller som svensk lag. De mänskliga rättighe-
terna tillvaratas, enligt konventionen, av en kommis-
sion och en domstol dit även svenska medborgare kan
vända sig. Det hade kanske varit rimligt att svenska
medborgare också skulle få en möjlighet att i första
hand vända sig till en inhemsk institution för mänsk-
liga rättigheter.
Man kan tänka sig att ett sådant RO skulle kunna
ligga under riksdagen, men huvudfrågan för oss krist-
demokrater är att det finns ett samlat ämbete obero-
ende av huvudman för verksamheten. I vilket fall
tycker vi att förslagen på det här området borde bli
föremål för en parlamentarisk utredning. Jag vill
betona att vi absolut inte vill blanda in Justitieom-
budsmannen i det hela. Vår linje är att man ska titta
separat på det här med rättighetsombudsmän.
Fru talman! Justitiekanslern är dels regeringens
advokat och utredare av olika företeelser inom den
statliga förvaltningen, dels åklagare som t.ex. beslutar
om åtal mot domare i Högsta domstolen och Rege-
ringsrätten och dessutom åklagare i vissa fall enligt
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundla-
gen. Dessa flerdubbla roller kan verkligen diskuteras.
I en framtida situation kan konflikter uppstå genom
den här rolldelningen inom samma ämbete. Därför
menar vi att man borde genomföra en noggrann ana-
lys av Justitiekanslerns befogenheter.
Fru talman! I en rättsstat är det viktigt att medel
står till buds som garanterar den enskilde medborga-
rens rätt till en säker och snabb handläggning av ett
ärende. Detta är särskilt angeläget vad gäller fall av
myndighetsutövning mot den enskilde.
Därför föreslår vi också en förstärkning av den
enskildes ställning gentemot den offentliga förvalt-
ningen genom att införa en s.k. dröjsmålstalan. En
sådan talan ger den enskilde en möjlighet att i dom-
stol få prövat om ett förvaltningsärende onödigt up-
pehålls hos den myndighet som har att fatta beslut i
ärendet. Rätt till s.k. passivitetstalan är inte helt
ovanlig nere på kontinenten. Den finns t.ex. inom
EU:s institutioner och har en viss preventiv betydelse.
När KU var där nere och besökte domstolen fick
vi veta att det inte är ovanligt när man har den här
typen av passivitetstalan att respektive institution
någon dag innan ett ärende ska upp till avgörande
fullföljer vad man skulle ha gjort långt tidigare.
Det är alltså viktigt för den enskilde att man kan
föra sådan här talan gentemot förvaltningsmyndighe-
ter men även mot regeringen och mot domstolar såvitt
avser deras handläggning av förvaltningsärenden.
Fri- och rättighetskommittén presenterade 1994
ett betänkande om de här frågeställningarna, bl.a. ett
förslag vad gäller dröjsmålstalan. Såvitt jag kan erinra
mig stöddes detta av den icke-socialistiska majoritet
som fanns i det läget. Numera är Kristdemokraterna
ensamma om att kräva att dröjsmålstalan bör införas
enligt utredningens förslag.
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom alla
våra reservationer men för att underlätta kammarens
arbete yrkar jag bifall enbart till reservation 6.
Eftersom mom. 5 omfattar två delfrågor, om
punktlighet och dröjsmålstalan - vi kristdemokrater
vill ha båda men Moderaterna och Folkpartiet nöjer
sig med punktligheten - avser vi, om det blir aktuellt,
att i andra hand stödja reservation 5.