Herr talman! Vi har nu hört Socialdemokraternas Johan Löfstrand och kommer strax att få höra Miljöpartiets Emma Hult - två företrädare som jag hyser stor respekt för, därför att båda är pragmatiska och kunniga på bostadspolitikens område och egentligen vill uträtta mer. Jag vill säga det.
Problemet är bara att det är en dubbellåsning i regeringen, därför att där Johan Löfstrand är pragmatisk är Emma Hult dogmatisk, och där Emma Hult är pragmatisk är Johan Löfstrand dogmatisk. Till allt detta ska läggas Vänsterpartiets mindre pragmatiska bostadspolitik.
Problemet jag talar om vad gäller dubbellåsningen i den rödgröna regeringen är att vi har en socialdemokrati som lägger in sitt veto mot alla strukturella förändringar av bostadsmarknaden och att vi har ett miljöparti, som till råga på allt sitter på ministerposten, som lägger in sitt veto mot alla nödvändiga, avgörande regelförenklingar. Detta är alltså inte i bostadskrisens Sverige en automatisk väg till framgång.
Jag noterar att även Johan Löfstrand vill ha bostadspolitiska överläggningar, där vi alla vänder på alla stenar.
Det är givetvis så, herr talman, att vi alla har heliga kor som vi måste slakta i bostadspolitiken. Jag kan tala för mitt parti och säga att vi är beredda att göra det och vet att också min allianskollegor har en vilja att göra det. Men då måste både Socialdemokraterna och Miljöpartiet - jag har nu gett upp hoppet om Vänsterpartiet - också vara beredda att göra det.
Efter de tidigare bostadspolitiska samtalen uppfattar vi att alla heliga kor finns kvar på regeringssidan. Är det så fortfarande? Räkna upp de heliga korna, om de finns kvar!