Herr talman! Jag tror att Ola Johansson och jag i mångt och mycket är överens om många av de saker som vi måste resonera kring. Det tycker jag är bra. Jag är helt övertygad om att vi måste göra en ordentlig skattereform.
Däremot tror jag att det är viktigt att vi när vi gör denna skattereform funderar på vilka värden och vilken värdegrund den ska vila på. Många av dagens skatter på det bostadspolitiska området är oerhört snedvridande och fördelningspolitiskt katastrofala, hävdar jag. Ingen av oss vill såklart ändra fastighetsskatten; det är ju politiskt omöjligt så här ett år före valet. Men man kan konstatera att dagens fastighetsavgift slår mot de hushåll som har den absolut svagaste ekonomin. Har du en högre inkomst och en fastighet som är värd mer, då betalar du precis lika mycket i fastighetsskatt som den som har en väldigt billig bostad.
Det finns ett antal sådana exempel där det skattesystem vi har i dag fördelningspolitiskt slår väldigt fel. Det behövs definitivt en skattereform, men det måste vara en skattereform som bygger på en helt annan fördelningspolitisk grundtanke än de skatter som vi har i dag.
När det rör den sociala bostadspolitiken är det återigen så: Vi måste fundera på vilka värden vi ska skydda när vi skapar en social bostadspolitik. Jag är helt övertygad om att bostadsbidrag och bostadstillägg är någonting som vi måste ha kvar. Vi måste också vara medvetna om vad bostadstillägg och bostadsbidrag innebär, nämligen att man låser in människor. Tittar vi ut över Europa, där det finns sådana här system, ser vi att det är väldigt passiviserande med bidrag som låser in människor. Det gör att människor inte orkar ta ett jobb och inte utvecklas som individer.
Därför måste man resonera om hur dessa system ska se ut, och det vill jag göra framgent. I grund och botten måste vi dock fundera på hur den svenska modellen ska utvecklas i stället för att avvecklas.
(Applåder)