Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Johan Löfstrand står och säger. Och jag känner till Johans frustration över regeringspartnern Miljöpartiets oförmåga att agera och ta tag i de enklaste frågorna. Jag vet det, och jag respekterar det. Vi har väl sett antal exempel på det i bostadspolitiken som inte har gagnat landet.
När det däremot handlar om vad det är för innehåll vi vill ha i bostadspolitiken tror jag inte att det finns några som helst skillnader vad gäller vision. Vi behöver fler tillgängliga bostäder för alla i alla priskategorier. De som behöver ett hyrt boende ska få ett hyrt boende. De som vill ha ett ägt boende, och det är ju alltid det billigaste i längden, ska också få möjlighet att köpa och äga sitt boende. I synnerhet gäller det dem med små ekonomiska marginaler, därför att de inlåsningseffekter som vi ser nu slår ju framför allt mot låginkomsttagare. För ett parti som ändå har social rörlighet som den bärande tanken är detta A och O. Men återigen är problemet att vi har en regering som sitter kvar med alltför många heliga kor. Det gäller alltifrån hyresreglering till strandskydd, riksintressen och det ena med det andra.
Jag är beredd att svälja väldigt mycket som jag egentligen inte tror på så länge vi får en bostadspolitisk överenskommelse som verkligen börjar ta tag i alla de grundläggande problemen på den dysfunktionella svenska bostadsmarknaden. Det är jag beredd att ta i hand på.
Problemet är att regeringen gick in i de bostadspolitiska överläggningarna med ambitionen att behöva göra så lite som möjligt, att stöka undan politikområdet och begrava de stora frågorna i utredningar. Det är inte så man löser den svenska bostadskrisen.
Återigen: Vi behöver gå på djupet med våra bostadsutmaningar.