Herr talman! Det är ju något av en förbannelse i politiken att just när borgerliga, alliansstyrda regeringar tillträder, då inträffar en global finanskris. Vi lär få vänja oss vid det, eftersom vi ser risken för detta också under 2018.
Det är också detta som är ett av de starkaste skälen till att det finns en stor skillnad mellan den budget som regeringen lägger fram och allianspartiernas budget. Vi är mycket mer återhållsamma med statens utgifter, just därför att vi vet att någonting sådant kan inträffa. Det är en diskussion som har förts tidigare, men vi ska ha med oss detta i dagens debatt.
Det tycks som om vi är överens om att det behövs blocköverskridande samtal om de långsiktiga spelreglerna. För oss i Centerpartiet är det viktigt att man i ett sådant samtal inte backar för att diskutera hyressättningen i nyproduktion, en successiv nedtrappning av ränteavdragen, införandet av ett bosparande för unga, som gör det möjligt för unga att även äga sin bostad och inte enbart vara hänvisade till den något begränsade hyresmarknaden, samt att också göra en översyn av de skatter som gör det dyrt att flytta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Jag noterar också att Johan Löfstrand talar om behovet av en social bostadspolitik, vilket är en viktig faktor. Vi måste dock inse att det handlar om att se om det finns möjligheter att styra över de här omfattande subventionerna och kunna använda sig av medlen för att stärka dem som är svagast på bostadsmarknaden.
Det finns ju en anledning till att allianspartierna väljer att satsa medel på bostadsbyggande riktat till särskilda grupper, exempelvis äldre, och det är att EU:s statsstödsregler inte tillåter något annat än detta. Men det är klart att det går att diskutera hur den definitionen ska göras, det vill säga om statsstöd ska kunna användas också till att stödja personer som står väldigt långt från bostadsmarknaden i dag.