Herr talman! Jag tar min utgångspunkt i beskrivningen av historiken som Johan Löfstrand började sitt anförande med. I beskrivningen glömdes det, som så ofta, att vi under början av 2010-talet hade en av de värsta finanskriser som vi har fått uppleva under den tid som jag har varit politiskt aktiv. Men det nämns oftast inte som en faktor för att bostadspolitiken, så som den ser ut i dag, är sådan. Man glömmer ofta också bort att tala om att kurvorna över bostadsbyggandet ökade ganska kraftigt redan under Stefan Attefalls tid som bostadsminister 2013.
Av Johan Löfstrands anförande uppfattar jag ändå att han faktiskt håller med om att de bostäder som färdigställs med byggsubventioner, i kommuner som har planerat för och beslutat om dessa bostäder och som nu även belönas med en byggbonus, är bostäder som beslutades redan före den nuvarande regeringens tillträde, det vill säga före 2014.
Jag skulle gärna vilja höra Johan Löfstrand bekräfta att den bilden stämmer.
Om vi talar om framtiden så stämmer det att vi har ett högt bostadsbyggande. Det byggs väldigt mycket, och skälen till detta är att vi har regelförenklingar på plats. Man brukade ofta raljera över de 55 uppdragen eller alla utredningar som tillsattes. Det var ju faktiskt så att 55 uppdrag och förslag var beslutade redan när den nuvarande regeringen tillträdde. Det är i hög grad detta, i kombination med en gynnsam konjunktur, som gör att det byggs, och det byggs för att det finns människor som har råd att betala.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Frågan som jag vill ställa till Johan Löfstrand är: Hur säkerställer han att det också kommer att byggas i framtiden när räntorna stiger, kreditrestriktionerna kommer att öka och prisutvecklingen i stället för att stiga snarare dämpas?