Fru talman! Nyckelparagrafen om
säkerhetspolitiken finns i artikel J 4 i
Maastrichtavtalet. Där står det: ''Den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall
omfatta alla frågor som berör unionens säkerhet,
inbegripet utformningen på lång sikt av en
gemensam försvarspolitik, som med tiden skall
kunna leda till ett gemensamt försvar.''
Min uppfattning är att det inte, i de kretsar som Ulf
Dinkelspiel representerar, finns något motstånd
mot att detta genomförs. Det finns mycket starkare
krafter som kommer att utöva påtryckningar. Vi
hade nyligen besök av den franske
Europaministern, som kort och gott sade att
Sverige skall ingå i EU-försvaret.
Av allt att döma anser man inte längre att
neutralitetspolitiken är överspelad. Det uttalas
gång på gång.
Man kan inte ha särskilt stor respekt för de
uttalanden som Sverker Åström har gjort nu. 1991
tog han upp samma fråga som han tar upp i
Konsekvensutredningen. Då förklarade han att det
inte går att vara medlem i EU och samtidigt bevara
den alliansfrihet som har hållit oss utanför krig
sedan 1816. Nu säger han att det går -- detta utan att
han har funnit några nya omständigheter i frågan.
Till sist vill jag kommentera en annan punkt som
har blivit berörd i debatten, nämligen
offentlighetsprincipen. Det som har hänt under den
senaste tiden är intressant. Vi återkommer
förmodligen till detta senare i debatten. Jag vill
bara säga att EU:s ståndpunkt nu är att det inte
skall vara någon offentlighet som strider mot
effektiviteten och ordningen i institutionerna. Det
betyder att offentlighetsprincipen sitter ganska löst.
Slutsatsen av det hela är helt enkelt att detta är
ganska verkningslöst, eftersom man inte får
bindande undantag.