Fru talman! Alla de förhandlingskrav som Sverige
har framfört -- de är väl preciserade och
definierade -- har lagts fram efter samordning och
diskussion också med de övriga partierna i
riksdagen som stöder den svenska ansökan om
medlemskap. Det innebär att de förhandlingskrav
vi har framfört har en mycket bred partipolitisk
förankring.
Naturligtvis kan Hans Göran Franck, Gudrun
Schyman eller någon annan ha enskilda önskemål
på enskilda punkter. Om allas önskemål på alla
punkter skulle tillgodoses skulle inte Sveriges
intresse kunna tillgodoses. Vi hade aldrig kunnat
enas om att precisera en gemensam
förhandlingsposition. Jag upprepar: Det finns en
bred partipolitisk enighet bakom varje enskilt
förhandlingskrav som framförts. Det är mot dessa
förhandlingskrav som resultaten skall mätas.
De resultat som hittills uppnåtts i förhandlingarna
har mycket väl mottagits -- på mycket goda grunder
med mitt sätt att se. I mycket stor utsträckning --
visserligen inte på alla punkter -- har vi fått gehör
för våra förhandlingskrav. Samtidigt skall vi har
klart för oss att mycket av arbetet återstår.
Exempelvis återstår några av de tyngsta
förhandlingsfrågorna. Liksom tidigare menar jag
att vi måste nalkas dessa frågor med klart
definierade förhandlingskrav och klart definierade
svenska intressen. Men vi skall samtidigt vara
medvetna om att också EU har intressen att
bevaka. I varje förhandling måste vi vara inställda
på ett givande och tagande; det gäller även denna.
Gudrun Schyman upprepar sin fråga om på vilka
områden Sverige har fått permanenta undantag av
olika slag. Jag kan bara hänvisa till det svar jag
redan givit, som är ett precist svar på frågan.
Fru talman! Det väsentliga är ju inte i vilken form
ett undantag har givits. Det väsentligt är inte heller
vilken etikett man ger en lösning på ett enskilt
område. Det väsentliga är att våra svenska
intressen och förhandlingskrav har tillgodosetts.
Låt mig ta upp några av de frågor som Gudrun
Schyman och Hans Göran Franck ställer. ad
gäller kollektivavtalen har vi inte i formell mening
förhandlat fram något undantag från EG-rätten.
Det vi efterfrågat och erhållit är ett klarläggande
som bekräftar vår uppfattning att det svenska
kollektivavtalssystemet ligger väl i linje med vad
som förutses i Maastrichtfördragets sociala
protokoll. Detta är det avgörande. Det är
avgörande för arbetsmarknadens parter att Sverige
kan fortsätta med sin svenska
arbetsmarknadsmodell. Detta finns nu
dokumenterat i en skriftväxling mellan den svenska
arbetsmarknadsministern och den ansvarige
kommissionsledamoten Flynn. Det blir en del av
fördragsverket. Därmed har vi en bekräftelse på att
vi kan fortsätta med vår modell.
På miljöområdet finns det väldigt många olika
lösningar. Tekniska lösningar växlar från område
till område. Vad gäller miljögarantin finns det en
utförlig redovisning i det svar som jag lämnat. Det
innebär en fyraårig övergångsperiod under vilken
EG/EU skall se över sina regler med sikte på en
höjning. Sverige skall delta i de beslut som skall
fattas under perioden. Det ger oss i sin tur en grund
för att åberopa den s.k. miljögarantin. Att den
artikeln inte nämns är lika naturligt som att inga
andra artiklar nämns. Det finns massor av artiklar.
Men det väsentliga för oss är att hela regelverket
tillämpas. Sist och slutligen är detta en
tolkningsfråga i domstolen. Gudrun Schyman har
rätt när hon säger att man sist och slutligen aldrig
kan veta hur en domstol ställer sig; det har jag
också sagt. Men hela utgångspunkten för arbetet
och inriktningen av det är att inga normer skall
sänkas. Jag kan icke för ett ögonblick tänka mig när
den här frågan aktualiseras i början av 2000-talet --
om den över huvud taget aktualiseras -- att
domstolen skulle inta en annan linje.
Låt mig komma till öppenheten! För det första
redovisas vartenda förhandlingskrav utåt. För det
andra förstår jag inte vad Gudrun Schyman menar
när hon frågar: Varför redovisar ni inte under
resans gång? Varenda gång vi har nått en
överenskommelse har vi utåt exakt redovisat vilka
resultat som uppnåtts. Vi har också diskuterat
resultaten mot bakgrund av de offentliggjorda
förhandlingskrav som ligger på bordet. Det står var
och en fritt att dessutom kontrollera dessa
uppgifter. Handlingarna finns till hands. Jag anser
att det ligger i svenskt intresse att visa största
möjliga öppenhet. Det har vi konsekvent strävat
efter i förhandlingarna. Det är enbart Gudrun
Schyman och några henne närstående som ständigt
kackar och säger att det inte föreligger någon
öppenhet. Jag påstår att ingen förhandling har förts
med större öppenhet än just denna.