Fru talman! Svenskt bistånd ska göra skillnad på riktigt, och det tror jag att jag och Annika Strandhäll är överens om. Men i dag försvårar utbetalningsmålet för goda projekt som hade kunnat göra stor nytta. Sidas medarbetare uppger att garantiers kostnadseffektivitet är en utmaning på grund av att det helt enkelt inte genererar utbetalningar.
Behoven i världen blir inte mindre, tvärtom, precis som Annika Strandhäll lyfter upp i sitt anförande. Extremfattigdomen ökar markant i spåren av pandemin, och utvecklingen går åt fel håll.
Därför vill jag fråga: Tycker Annika Strandhäll att det är okej att kostnadseffektiva projekt bortprioriteras på grund av att de inte genererar utbetalningar? Är detta ett rimligt förhållningssätt i en tid då det talas om förlorade år, eller till och med decennier, av utveckling?