Fru talman! På Annika Strandhäll låter det som att den svenska statens säck med pengar är oändlig.
Det finns faktiskt en sak som förenar mig och Annika Strandhäll, tro det eller ej, och det är att vi båda tror att bistånd kan göra skillnad för utsatta människor runt om i världen. Vi är båda anhängare av internationellt bistånd.
Problemet är, som Moderaterna också sagt, att Socialdemokraternas och regeringens fokus tycks vara att skicka ut så mycket pengar som möjligt från Sverige till olika biståndsprojekt. Min uppfattning är i stället att de pengar vi använder ska användas på rätt sätt. Det är resultatet som ska stå i fokus, och det är på det vi måste rikta fokus.
Pengapåsen är givetvis inte oändlig, och de resurser vi kan lägga på internationellt bistånd är begränsade. Då ska de också göra nytta. Men framför allt måste de vägas mot förhållandena i Sverige. Om det går dåligt för det svenska samhället blir det mindre pengar över till bistånd. Allt hänger alltså ihop.
Mot bakgrund av detta frågar jag Annika Strandhäll: Menar hon att det inte finns något tak för hur mycket pengar Sverige kan satsa på bistånd?