Fru talman! Det svenska biståndet utgår från innehåll. Det utvärderas och bedöms vara bland de bästa och mest effektiva i världen. Jag tror inte att man har kommit dit genom att inte bry sig om hur man bidrar på bästa sätt. Det är ju det som karakteriserar det bistånd som Sverige står för.
Om vi är inne på obesvarade frågor - varför ska vi inte använda hela verktygslådan? Det är klart att vi ska ha en tydlig bas för biståndet, där 1 procent är ett golv och inte ett tak, och det är klart att vi ska få kreditgarantier som fungerar på bästa sätt. Det är ju innehållet och effektiviteten i biståndet som är avgörande. Poängen är inte att vi ska se hur mycket pengar vi ska göra av med. Poängen är vad vi behöver göra och använda pengarna till. Men man ska veta att det finns minst 1 procent av bni att tillgå för det man behöver göra.
Det som vi ser är att det inte finns tillräckligt med resurser till bistånd i världen för det vi vet måste göras. Kreditgarantierna är lovande och kan växla upp det bistånd som vi har i stora delar av världen. Vi har hört jättefina exempel på det från flera talare i dag. Men hur hänger det ihop med att man då inte ska ge den kontinuitet som ett golv på 1 procent av bni ger i biståndsvärlden? Det är det som jag inte riktigt har förstått än.