Herr talman! Sitter man i regering tar man ansvar för regeringens politik och de kompromisser som man gör. Det är ett lite märkligt resonemang från Linus Lakso, tycker jag, särskilt när han tar i med ord som klimatförräderi mot en plan som är mycket ambitiösare än den som den förra regeringen stod för.
Jag har en annan fråga också. Den gäller diskussionerna kring järnvägsunderhållet och att det läggs för lite. Jämför man 2024 med 2003 var det 18 procent mer som lades på järnvägsunderhåll. I den nya planen, som är på väg att tas fram, får Trafikverket de pengar som de efterfrågat och säger sig kunna klara av att göra av med. Jag vet inte om Linus Lakso har missat att infrastrukturministern är tydlig med att det finns en ambition att justera upp den här summan när Trafikverket börjar leva upp till de krav som regeringen ställer på dem att effektivisera sitt järnvägsunderhåll.
Om man nu öser över en massa pengar på Trafikverket redan under nästa år eller året efter och de inte har kapacitet är alternativet att stänga ned. Hur ser den planen ut?
Vi ser till att Trafikverket får de medel som de säger att de kan göra av med utan att det skulle påverka järnvägstrafiken alltför negativt.
Om man säger att man skulle dubblera anslaget, eller vilka siffror man nu leker med, är frågan: Hur mycket förseningar ska vi tolerera? Hur många nedstängningar och ytterligare tågproblem kommer det att det bli?
Hur påverkar det människors tilltro om man slänger ut ännu mer pengar? Alternativt kommer Trafikverket inte att göra av med dem. Eller så innebär det enorma problem i vår järnvägstrafik.
På vilket sätt leder det till att allmänheten får större tilltro och förtroende för tåg och tågresande om man skulle hantera pengarna och underhållet på det sättet?