Herr talman! Nej, ni är inte emot det, men samtidigt antar jag att ni precis som vi har någon sorts budgetmässig begränsning. Om vi konsekvent bygger fyrfält i stället för "2 + 1" får vi en kortare vägsträcka där vi kan förhindra att dödsolyckor inträffar. I det rödgröna samarbetet har vi varit överens om att liv är lika mycket värda att räddas oavsett var i landet man bor. Då är det också vår uppgift att på alla ställen där det är lämpligt bygga "2 + 1"-vägar med mittvajer. Det ska man göra där det förekommit allvarliga olyckor. Det är huvudmotivet för "2 + 1".
Av det du beskriver låter det som om det olämpliga med "2 + 1"-vägen, i just det sammanhanget, är att man har 110 på vägen i stället för 90, för om det förekommer traktorer på vägen blir hastighetsskillnaderna orimliga och då ökar risken för olyckor.
Men jag skulle vilja komma tillbaka till att detta borde utvärderas mer. Jag var i går på Naturvårdsverket där man har för avsikt att utlysa forskningspengar för undersökning av miljöeffekter av trafiken. Jag argumenterade för att det vore rimligt att Naturvårdsverket samarbetade med Vägverket och eventuellt också med Vinnova för att få fram åtgärder som har positiv effekt både på miljön och på trafiksäkerheten. Det finns ju många. Första gången jag träffade på hastighetskameror var i Miljömålsutredningen där man kom fram till att hastighetskameror var den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska klimatpåverkan.
Det finns många åtgärder man kan vidta där man i stället för att ta
ett
trafikpolitiskt mål kan ta två, och sedan hittar man en lösning som leder framåt i båda fallen. Problemet i det här sammanhanget är att Naturvårdsverket har en del pengar medan Vinnova satsar 300 miljoner på utveckling av personbilar och noll kronor på miljöanpassning av transporter. Den som vill göra en sådan undersökning kan alltså i dag inte gå till Vinnova för de har inga pengar till att genomföra den.