Fru talman! Utskottets majoritet avstyrker i vanlig ordning motioner om utbyggnaden av infrastrukturen som kommer från oss i oppositionspartierna, med hänvisning till att den står bakom regeringens planeringsramar i den så kallade infrastrukturpropositionen. Att ni i vänsteralliansen står bakom, långt bakom, denna pappersprodukt har vi länge förstått.
När kan ni tänka er att ta ett steg framåt eller åtminstone säga att ni inte klarar det som ni har sagt i infrastrukturpropositionen? Vi kan se i budgeten för 2004 att ni inte klarar de mål som ni har satt upp för drift och underhåll av vägnätet. Inte heller klarar ni det år 2005 i förhållande till vad som står i infrastrukturpropositionen.
Jag vill kort fråga regeringsföreträdarna: Vad är det egentligen som ni hänvisar till? Är det till en infrastrukturproposition som ska sträcka sig mellan 2004 och 2015 och som blir övergiven innan bläcket har torkat? Eller lever ni i en illusion att ni en vacker dag kommer att anslå mer pengar än vad som sagts i propositionen för att ni ska klara totalsummorna? Jag är övertygad om att väljarnas dom kommer att slå hårt emot er i den här frågan i det kommande valet hösten 2006.
Så här långt kan ni åtminstone inte säga att ni har klarat vad ni har sagt. Det är väl märkligt när man ansåg sig kunna visa en så stor satsning som skulle gälla i så många år. Propositionen antogs förra våren, och den är redan inaktuell. En kan fråga sig om en ska skratta eller gråta. Men jag ska givetvis inte vara skadeglad över att ni inte har klarat de mål för vägnätet som ni har satt upp, utan jag måste i stället beklaga att svenska folket måste utstå med en politik som inte ens håller så länge att bläcket hinner torka i era betänkanden.
Jag vill kort ta upp våra reservationer i det här betänkandet.
Fru talman! I reservation nr 1 redogör vi för behovet av en fungerande väginfrastruktur. Vi tar upp att vägsystemen är en grundförutsättning för att landets företag ska kunna växa och för att välfärden ska kunna tryggas. Vi tar upp det bristande underhåll som fortskrider i vårt land.
Fru talman! Jag yrkar redan nu bifall till reservation nr 1 i det här betänkandet som tar upp just dessa frågor.
I reservation nr 2 tar vi upp problem för de enskilda vägarna och att bidragsnivåerna har urholkats för detta vägnät. Det är viktigt att påminna om att en så stor del som 70 % av det svenska vägnätet består av enskilda vägar. De har en avgörande betydelse för möjligheten att leva och bo på landsbygden. De är också av stort värde för bland annat turist- och skogsindustrin. En del vill kalla det regionalpolitik att värna om enskilda vägar. Det är näringspolitik att värna om de enskilda vägarna. Vi vill att hela landet ska kunna leva.
Det är också viktigt för jakt, fiske och friluftsliv att de enskilda vägarna fungerar. En miljon människor använder dessa vägar varje dag. Vi inom alliansen är medvetna om de problem som de enskilda väghållarna står inför i dag. Jag förmodar att regeringsföreträdarna vill säga detsamma när de ska upp i debatten, men det måste i så fall bli med viss rodnad då det inte görs någonting.
Vidare har vi en reservation om dagens system för vägvisning, där vi påpekar det otillräckliga lokala inflytandet och bristande hänsyn till företag samt till turistintressen och kulturella intressen. Vi anser att ett nytt regelsystem behövs. Fortfarande fungerar det inte, även om det sagts att det skulle fungera så bra. Det är viktigt för att lokala företag och turism ska fungera på landsbygden.
När det gäller Vägverket har vi reservationer såväl om verkets organisation med affärsdrivande verksamhet inblandad i ordinarie myndighetsarbete som om att Vägverkets upphandling måste ses över. Det är kända moderata ståndpunkter, och jag är inte förvånad över att vänsteralliansen vill motarbeta. Men som den sanna optimist jag är tror jag att även regeringspartiet en vacker dag kommer till insikt och omvärderar sina ståndpunkter. Fast förhoppningsvis är det då för sent eftersom det redan är verkställt av en annan regering.
Vidare har vi i reservation nr 6 tagit upp behovet av en miljökonsekvensutvärdering av så kallade trefältsvägar. Riksdagsledamot Kenth Högström har tagit upp sträckan Gävle-Tönnebro på E 4:an som ett exempel på en vägsträcka som mer ingående borde utvärderas. Vi stöder den tanken och vill inte avfärda ytterligare kunskap i dessa frågor på det enkla sätt som majoriteten har gjort.
Fru talman! Gång efter annan diskuterar vi olika frågor som alltsomoftast hänvisas till framtida propositioner som ska vara allas lycka. Under ett antal år har regeringen försökt att hålla humöret upp på alla infrastrukturintresserade med hänvisning till att det ska komma nya propositioner som innebär krafttag för svensk transportsektor.
I dag ser vi resultatet, och luften går bokstavligen ur såväl bildäck på dåliga vägar som vårt humör när vi ser hur dessa frågor hanteras. Nu har vi väntat länge på en transportproposition. Det senaste jag hörde var att den försenade propositionen skulle komma till riksdagen eventuellt den 9 juni eller innan vi stänger för sommaruppehållet.
Fru talman! Jag vill delge talmannen en allvarlig fundering som jag går och bär på: Ska svenska folket bli lika besvikna den här gången när regeringen lägger fram sina förslag? Ett stalltips, fru talman, är: Jo, det kommer de att bli.