Fru talman! Vägtransporterna och vägnätet har ju en oerhörd betydelse - inte bara för vägtransporterna utan också för alla andra transportslag. Alla transporter, oavsett om de går på sjön, på järnväg eller med flyg, kräver i 99 fall av 100 en anslutningstransport via vägen. Det är lätt att slå fast att det är vårt viktigaste transportsätt.
Som flera andra har sagt tidigare i debatten är huvuddelen av det svenska vägnätet enskilt. Som också tidigare har sagts av flera har det ju en väldigt stor betydelse - inte bara för dem som bor på landsbygden utan kanske framför allt för näringslivet. Svensk ekonomi skulle inte vara där den är i dag om vi inte hade de enskilda vägarna. Vi kan också konstatera att vi har en oerhört effektiv användning av skattepengarna när det gäller de enskilda vägarna, bland annat genom de insatser som görs av de enskilda vägföreningarna och folk som sitter i styrelserna - eller framför allt på grund av de insatserna. Där utförs mycket obetalt arbete. Där görs stora insatser till väldigt små kostnader.
Det system vi har med enskilda vägar är alltså ett oerhört effektivt och väl fungerande system för statens del. Det är viktigt att de människor som jobbar med det här ute i de enskilda vägföreningarna får resurser så att de kan klara underhållet. Det slår vi fast i det här betänkandet, att det är viktigt att man åtminstone bibehåller bidragsprocenten i ett första steg tills man slutligt kan ta ställning till de förslag som finns i Brevutredningen. Det behövs för att man ska kunna upprätthålla ett väl fungerande enskilt vägnät.
Jag vill också ta upp vägsaltet, som Sven Bergström nämnde tidigare. Det är klart att det finns väldigt starka miljöskäl för att minska saltanvändningen. Men samtidigt är det här en väldigt svår avvägning. Det handlar om en avvägning mellan trafiksäkerhet, framkomlighet och miljö. Jag tror ju personligen att om det bara handlade om oss personbilstrafikanter skulle man kunna minimera saltanvändningen, dra ned den ordentligt. Man ser ju också en tendens, till exempel jag som ofta kör både på saltade och osaltade vägar, att hastigheterna stiger på de saltade vägarna. Mycket av de trafiksäkerhetsvinster man får med saltet försvinner i och med att man höjer hastigheten.
Sedan har vi också nyttotrafiken, den tunga trafiken. Det som har hänt i områden där det har gjorts försök att verkligen dra ned kraftigt på saltningen är att man helt enkelt inte tar sig fram. Industrin får inte fram sina leveranser. Skolbussarna kommer inte fram. Samhället slutar nästan att fungera. Därför är det så oerhört svåra avvägningar att göra här i balansen mellan miljön, trafiksäkerheten och framkomligheten. Trots det måste vi göra vad vi kan för att få ned saltanvändningen. Jag ser väldigt positivt på de försök som görs med olika typer av andra medel, bland annat socker, när man blandar in sockerlösning i saltlösningen för att få ned saltmängden. Jag hoppas verkligen att det här fortsätter att slå lika väl ut som det har gjort i de inledande försöken. Då kanske vi har en lösning som gör att vi kan minska saltanvändningen utan att äventyra vare sig trafiksäkerhet eller framkomlighet.
En fråga som har varit uppe i dag rör Vägverkets sätt att upphandla. Det finns det också en reservation om. Det hänger också delvis samman med Vägverkets organisation, som bland annat Moderaterna tog upp här. Det är väldigt svårt att få den här marknaden, den så kallade marknaden, att fungera. Vi har några stora privata aktörer som är inne och utför vägunderhåll. De gör också investeringar på vägsidan.
Tar man till exempel bitumen, som används i asfalten, har vi haft näst intill ett monopol på den marknaden. När Vägverket för att bryta upp detta monopol går in och gör en upphandling så att man på en mindre del av det upphandlade underhållet, ungefär 20 %, tillhandahåller dessa insatsvaror - bitumen, kross i vissa sammanhang - har det mötts av ett ramaskri från delar av näringslivet. Ja, i klartext har det varit från dem som brukade tillhandahålla det här under ett monopol i praktiken.
Vi ser från Socialdemokraternas sida oerhört positivt på att man gör det man kan för att bryta upp det här monopolet, att man gör det man kan för att också få en bättre fungerande konkurrens på den här marknaden, för att effektivisera så att vi får ut mer för skattepengarna och kan pressa priserna.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.