Herr talman! Jag vill ta upp det som handlar om trefältsvägar. Den utredning som nämns i betänkandet och som Karin Svensson Smith hänvisar till beträffande vad som händer med miljön om man utökar en trefältsväg till en fyrfältsväg bygger på att hastigheten i trafiken ökar och att man därmed släpper ut mer avgaser även om trafiken på fyrfältsvägen, där man inte behöver ligga i kö, flyter jämnt. Då förutsätts att hastigheten i regel är 90 kilometer i timmen på en trefältsväg och 110 kilometer i timmen på en fyrfältsväg.
På E 22 i Blekinge, som jag nämnde som exempel, är det redan i dag 110 kilometer i timmen trots att det bara finns tre filer att köra på. De flesta försöker hålla den hastigheten, men sedan kör man ifatt långtradare, bilister som inte känner för att köra så fort eller - vilket jag själv råkat ut för många gånger - traktorer och andra arbetsfordon. Ibland har dessa inte något val utan måste köra på en väg där det bara finns en fil i den ena riktningen. På så sätt bromsar de alltså upp all trafik.
Jag hävdar att den utredning som är gjord måste förbättras och kompletteras med flera olika exempel på vägar i Sverige - inte bara titta på en enda vägsträcka. Givetvis är ingen av oss i allianspartierna emot att man mittseparerar vägar - tvärtom - men vi vill ha fyrfältsvägar där det är befogat.