Fru talman! Det vi nu diskuterar handlar om en viktig del i den samlade hälso- och sjukvården, nämligen läkemedel och läkemedelshantering.
Jag är glad över att den nationella läkemedelsstrategin, som är framtagen av regeringen i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting, tydliggör för oss visionen när det gäller läkemedelsfrågorna. Rätt läkemedelsanvändning till nytta för patient och samhälle är den vision som är framskriven av regeringen i samverkan med våra kommuner och landsting, och jag är övertygad om att den har ett mycket starkt folkligt stöd.
Läkemedel ger lindring. Läkemedel kan hålla sjukdomar i schack. Läkemedel kan bota sjukdomar. Det är den positiva delen, och det är den som vi ska ta till vara.
Men läkemedel kan vid fel användning vara rena giftet. Till exempel varnade engelsmannen Alexander Fleming, som upptäckte penicillinet och fick Nobelpriset 1945, redan då för att bakterierna kunde bli resistenta. Och vi har sett att de skadliga läkemedelscocktailar som framför allt äldre och multisjuka ibland har erbjudits har innehållit detta. Därför måste vi följa upp effekterna, öka kunskaperna och framför allt ge läkarna tillgång till uppgifter om tidigare förskrivningar och behandlingar. Det är det som är basen i arbetet för att få en mer effektiv och patientsäker läkemedelsanvändning. Jag vill säga att regeringen på den här punkten har varit offensivare än vad regeringar har varit under många tidigare mandatperioder, och det är en del i tryggheten.
I vår, de närmaste månaderna, sjösätts två nationella projekt, NOD och Pascal. I den nationella ordinationsdatabasen, NOD, ska all information samlas om vilka läkemedel som ordinerats patienten. Pascal är ett ordinationsverktyg som finns på webben och som är läkarens nyckel för att komma åt uppgifterna i databasen. I svensk informationsdatabas för läkemedel hittar man till exempel varningar för farliga interaktioner som kan finnas mellan olika läkemedel.
Socialstyrelsen har konstaterat att var tionde äldre får fel medicinering, trots den positiva utveckling som Rickard Nordin redovisade i sitt anförande. Detta faktum att alltför många får felaktig medicinering gör att det är viktigt att i läkemedelshanteringen ta till vara nya it-system för att därigenom få en bättre hantering och undvika felen.
Vid besök i Västerås på ett antal vårdcentraler för en tid sedan fick jag en rad goda exempel på hur man har utvecklat it-hjälpmedel till läkarnas hjälp för att se till att inte riskera hälsan för våra äldre.
Fru talman! Landets pensionärer ska kunna lita på att vår hälso- och sjukvård tar till vara olika erfarenheter och olika it-lösningar för att se till att undvika fel. Läkemedel är till för att lindra, för att hålla sjukdomar i schack och för att bota sjukdomar. Det är utgångspunkten, och då ska vi undvika de bekymmer som vi kan ha sett här och var i förgången tid. Framtiden ska innebära att det blir mindre av den felaktiga läkemedelshanteringen med en bristande hälsa som följd. Vi ska satsa på hälsa åt alla, inte minst landets pensionärer.
Fru talman! En annan del i det här betänkandet från socialutskottet handlar om apoteksomregleringen, som har inneburit en tillgänglighetsförbättring för den breda allmänheten, för landets pensionärer och patienter. På ungefär 6 000 ställen har vi nu möjlighet att inköpa receptfria läkemedel, och på många dygnet runt. Man ska inte behöva vänta på att få köpa febernedsättande medel eller hostmedicin. Utgångspunkten har varit att se till att patienten, den enskilde, finns i centrum. Förutom att det finns möjlighet på 6 000 ställen att på ett smidigt sätt köpa receptfria läkemedel har antalet apotek ökat med 300 i landet. Och precis som har framgått av tidigare debattinlägg har det inte skett en försämring av servicen i glesbygd, utan det har skett en förbättring i stora delar av landet. Servicen har också kunnat upprätthållas genom apoteksombud. Här finns också besked från regeringen att detta förlängs.
Jag tror att det ibland är viktigt att hålla i minnet hur det var i går och i förrgår. Och Barbro Westerholms inlägg var ju underbart att lyssna till. Hon är en person som har minnet i behåll och som kan använda detta för att också påminna om hur det var före den omreglering som vi nu har fått genomförd.
Läkemedelsförsörjning i hela landet är en utgångspunkt för mig som kristdemokrat och en utgångspunkt för alliansregeringen. Vi vill inte vandra tillbaka till den tid då monopolet styrde tillgänglighet, tider och möjligheter för patienterna.
Jag kan egentligen inte påminna mig någon reform som har granskats och utvärderats så djupt som omregleringen av apoteksmarknaden. Jag tror att man skulle kunna få något universitet eller någon student att göra en analys. Är det någon reform i modern tid som det har gjorts så oerhört mycket analyser och fördjupningar av? Jag tycker att det är bra. Vi ska veta att läkemedel och apotek är en del i hälso- och sjukvården. Det är därför som det är viktigt att det är en bra service till patienterna, att det är en hög kompetens och att alla kan känna en trygghet. Det är utgångspunkten.
Den så kallade 24-timmarsregeln har inneburit problem, och det gjorde den även förr. En del har glömt det, andra kan påminna sig. Under monopolets tid klarade man att tillhandahålla ca 95 procent av läkemedlen. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har gjort en översyn och konstaterar att servicegraden i dag är ungefär densamma efter omregleringen. Det ligger dessutom i apotekens intresse att hjälpa patienter och kunder att hitta ett annat apotek om man inte har varan i lager. Dessutom finns det en branschöverenskommelse.
Det är viktigt att kunderna inte ska behöva vända hem utan det läkemedel man behöver. Det är en grundprincip att patienten ska kunna känna trygghet i att kunna få sitt läkemedel på det apotek man uppsöker. Det är också bakgrunden till att vi har givit Läkemedels- och apoteksutredningen ett särskilt uppdrag som kommer att redovisas den 1 september 2012.
Vi vill att apoteksreformen just ska ha syftet att man ska kunna lindra, hålla sjukdomar i schack och bota. Det ska vara i livets tjänst, det ska vara i patienternas tjänst och det ska vara i kundens och de breda medborgarlagrens intresse. Det är därför som jag, fru talman, vill avsluta med att yrka bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.