Fru talman! Jag ska prata lite grann om en del i det här betänkandet som handlar om djurläkemedel och bristen på tillgängligheten till djurläkemedel. Nu har vi hört alla allianspartiernas företrädare slå sig för bröstet och tala om att tillgänglighet är lika med antalet apotek, inte vad som finns där. Och jag kan försäkra Anders Andersson att jag kommer ihåg både det som var i går och det som var i förrgår, och när det gäller djurläkemedel var det betydligt bättre.
Det finns ett stort antal sällskapsdjur i Sverige. Exempelvis finns det över 2 miljoner registrerade rashundar och nästan lika många blandraser.
I dag används hundarna alltmer av oss människor, kanske på ett lite annorlunda sätt än förr. Ett exempel på det är vårdhundarna, som vi fick höra lite om i utskottet för ett litet tag sedan.
Modern forskning fastlägger den stora nyttan som husdjuren gör, inte minst förebyggande för folkhälsan, och betydelsen i vården ökar ständigt. Husdjuren utgör i dag också en del av familjen, och skötseln och omvårdnaden är oftast mycket god. Man bryr sig om sina husdjur.
Den veterinärmedicinska kompetensen ökar, och många husdjur behandlas av veterinär när de blivit sjuka och ordineras därefter läkemedel för djur.
Så långt är allt bra, men efter apoteksavregleringen har tillgängligheten på djurläkemedel försämrats kraftigt.
Detta är något som djurägare upplever och har reagerat på då det är mycket svårt att få tag i läkemedel till sitt djur i rimlig tid.
Veterinärförbundet har fått in många klagomål från professionen och delar uppfattningen att det har blivit en kraftig försämring.
Starkt kritiskt är också Zoobranschens Riksförbund, framför allt i den delen av utredningsuppdraget som lyder "att analysera om det bör vara möjligt att sälja vissa receptfria läkemedel för djur på andra försäljningsställen än apotek". Man undrar varför apoteksavregleringen inte inkluderar människor med sällskapsdjur?
Den pågående läkemedels- och apoteksutredningen har fått uppdraget att föreslå hur tillgängligheten kan bli bättre när det gäller läkemedel för djur. Man menar gissningsvis lika bra som det var innan apoteken såldes ut.
Påpekas bör att huvuduppdraget inte är detta utan att man ska se över om det är möjligt att driva särskilda apotek för djurläkemedel. Det må så vara, men det löser inte problemet med tillgängligheten.
Djurläkemedel utgör en pytteliten del av den totala omsättningen, så underlaget för apotek enbart för djurläkemedel måste vara litet. Möjligtvis kan det bära sig vid de stora djursjukhusen eller i de allra största städerna.
Den viktigaste frågan att utreda måste vara i vilken utsträckning djurläkemedel ska finnas på vanliga apotek - som vi har fått några stycken fler av, åtminstone i de stora köpcentrumen. Men den frågan är dess värre sekundär i utredningsuppdraget.
Apotek enbart för djurläkemedel kommer aldrig att kunna vara så många till antalet att tillgängligheten blir god.
Vi anser att huvuduppdraget borde ha fokuserat på tillgängligheten och inte på att starta nya apotek och företag enbart för djurläkemedel.
Utredningen ska redovisas i höst, men den del som rör djurläkemedel är lågprioriterad och framskjuten ända till våren 2013.
Vi befarar dock att ärendet inte heller denna gång kommer att föras framåt. Därför har vi ett särskilt yttrande, och vi kommer att följa frågan och förväntar oss att den utlovade tillgängligheten snart blir verklighet.
Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 7.