Fru talman! Jag tror nog att både Ystad, Båstad och Botkyrka hade apotek också före omregleringen. Du får väl bevisa för mig att de inte hade några apotek då.
Vad jag ifrågasätter är att det är antalet apotek som är den högsta lyckan för människor. Det människor säger är: När jag kommer till apoteket vill jag att min medicin finns, eller så vill jag ha besked om vilket annat apotek jag kan få den på. Man säger att man vill ha personal som har tid att ge information, råd, stöd och att prata. Upplevelsen är att personalen nu har mindre tid med det man ägnade sig åt förut. Den fackförening som organiserar många säger att det är mindre tid för de anställda att sätta sig in i nya läkemedel, och man säger att man känner en ökad stress. Det är samma personal, visst, men man är uppdelade på fler ställen och mindre arbetsplatser. Det påverkar naturligtvis kompetensen, och det kan också påverka den tid, de möjligheter och det utrymme man på ett mindre apotek har för att ge råd, stöd och information.
Jag tycker att detta visar på att det man efterfrågar inte är att det ska vara öppet hur länge som helst överallt eller att det ska vara hur många apotek som helst. Naturligtvis ska man ha bra öppettider och tillräckligt många apotek. Det hade man kunnat ändra genom direktiv till statliga Apoteket AB, som man ju bestämde över. I stället privatiserade man och sålde ut det.
Vi ser nu att konsumenterna uppfattar att det som faktiskt är viktigast för dem har blivit sämre. Det tycker jag är allvarligt. Det fanns ingen massrörelse som krävde privatiserade apotek. Det var något som ni borgerliga drev igenom mot vad de flesta svenskar faktiskt tyckte och tänkte.