Herr talman! Jag börjar med biblioteksersättningen. Det är så att det pågår förhandlingar mellan regeringen och Författarförbundet just nu. Det vore väl oklokt av mig som en del av regeringsunderlaget att säga hur den förhandlingen bör löpa ut.
Däremot kan jag hålla med Bengt Berg om att författarpenningen eller biblioteksersättningen är en viktig del i svensk litteraturpolitik och faktiskt också en frukt av en tidigare litteraturutredning för 10-15 år sedan, tror jag.
Man kan väl också lära sig av detta att den förhandlingsordning som i dag finns kring biblioteksersättningen kanske inte är den allra mest lämpade. Det är förvisso en förhandling mellan parterna, men om man inte kommer överens är det regeringen som bestämmer, vilket innebär att det finns olika drivkrafter i de här förhandlingarna.
De förhandlingarna är också en del av den budgetprocess som genomförs årligen. Det är en ganska komplicerad förhandlingsordning som jag tror att man kan behöva se över. Det är möjligt att den nya litteraturutredningen kan komma på idéer som förbättrar de förutsättningarna.
När det gäller biblioteken lyssnade jag med stort intresse på Bengt Bergs beskrivning av hur läget var just nu med denna genomkommersialisering av biblioteken. Min uppfattning är att biblioteken inte är en kommersialiserad del av samhället utan snarare tvärtom, om man inte räknar in att de allra flesta böcker görs på kommersiell grund.
Såvitt jag vet finns det ett fåtal privata bibliotek i Sverige. Det finns många privata bibliotek, men det finns ett fåtal som har ett kommunalt eller offentligt uppdrag som också är privatägda. Ett av dem är ett gammalt exempel från en kommun som har drivits av vänsterkrafter under lång tid. De fann att detta var den mest lämpade lösningen om man ville ha ett bibliotek i staden.
Herr talman! Jag kan återkomma till den frågan senare kanske.