Fru talman! Jag är inte säker på att Kerstin riktigt har förstått poängen med en litteraturkanon. Poängen är inte att tala om för folk vad de ska läsa. Man kan naturligtvis välja fritt vad man vill ta till sig. Men bara det faktum att man tar fram en sådan process kan stimulera till ett ökat intresse för läsande, litteratur och kulturfrågor, tror jag. Bara det är i sig värdefullt.
Det finns inte något kontroversiellt, tycker jag, i att säga att det finns viss litteratur som haft en mer avgörande inverkan på vårt samhälle och vår kultur och att det ingår i allmänbildningen att känna till den. Då kan en litteraturkanon fungera som en vägledning. I Danmark, där man har infört detta, är det inte så att skolorna på något sätt är tvingade att förhålla sig till det här eller tvingar barnen att läsa alla de böcker som ingår i litteraturkanon, utan den fungerar som en vägledning. Vissa skolor har valt att ta den till sig, andra har inte gjort det.
Den svenska regeringen biföll som sagt redan 2005 en nordisk litteraturkanon inom ramen för Nordiska rådet. Det gick tydligen bra, så jag tror att det här också ska gå bra.