Herr talman! Tack för ditt anförande, Christer! Det finns några frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på, om det går på kort tid. Förutsättningarna för att man över huvud taget ska bedriva läsfrämjande är ju att det finns böcker. Förutsättningen för att det ska finnas böcker är att det finns författare. På de senaste 20 åren, tror jag, har författarpenningen stått helt still, i realiteten sjunkit. Det är ett krav från många svenska författare, framfört i en av våra stora tidningar i lördags, tror jag, att vi måste se till att den följer med den allmänna kostnadsutvecklingen.
Jag skulle vilja veta din syn på just den saken.
Vi lever i ett kommersiellt samhälle. Jag är medveten om det. Jag är dock inte helt medveten om att det är de kommersiella bolagen som pressar priserna mest, utan bidragande till det är det statliga litteraturstödet bland annat.
Skulle man inte när det gäller bibliotekens roll i samhället, om den övriga marknaden i mångt och mycket är styrd av lönsamhetstänkande, i rimlighetens namn och i ett demokratiskt samhälle kunna tänka sig att det finns en sorts frizon eller vad jag ska säga för ett bokinhämtande som är helt fritt både från kommersiella krafter och från politiska krafter? Då undrar jag om din och Folkpartiets syn är i total samklang med till exempel Moderaternas när det gäller biblioteksfrågan.