Herr talman! Christer Nylander talade i sitt anförande, i anslutning till resonemanget om skolbibliotek, om vikten av att sprida och garantera språk och läsning till alla. Jag undrar lite grann hur det rimmar med att Folkpartiet och Christer Nylander valt att avstyrka motionen om att ge punktskriften lagstadgad status.
Vi har i dag 10 000 personer som endast kan läsa punktskrift. 1 300 personer är dövblinda och kan endast kommunicera individuellt via punktskrift. Det får vissa negativa effekter. Jag vet att det finns stöd, men det är ingenting som är garanterat. Till skillnad från exempelvis dem som har hörselskador kan anhöriga till barn med synskada inte vara garanterade stöd för att lära sig punktskrift och på så sätt bistå sitt barns utveckling och utbildning.
Det finns inga garantier för att kunna få ut alla typer av handlingar, statliga och andra, på punktskrift. Detta kan även kopplas till kulturarvet, såsom information på museer och liknande. Inte heller det har man rätt att ta del av på punktskrift.
Jag skulle vilja veta hur Christer Nylander får ihop resonemanget att det är viktigt att vi sprider läsning och språk till alla samtidigt som en viss grupp inte har den rätten trots att det är deras enda läs- och skriftspråk.