Herr talman! För en tid sedan talade jag i samband med ett 80-årsjubileum på ett bibliotek i Skövde. Jag dristade mig då till att konstatera att det en gång i tiden hade varit vår ungdomsgård. Det var vår samlingspunkt, det nya kulturhus som hade byggts i början av 60-talet. Jag tror att det är den ena delen av bibliotekens funktion. Den andra delen utgörs av flera funktioner. Jag kunde också konstatera detta när jag efter några dagar fick ett svar av stadsbibliotekarien. Jag hade nämligen sagt i mitt anförande att det fanns en tid då det på biblioteken gick att hitta Ola Hanssons
Rustgården
men att den sannolikt inte fanns kvar. Men man hade letat i magasinen och hittat den.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, man kan hitta delar av litteraturskatten även om den inte finns ute i marknaden sedan lång tid tillbaka. I det här fallet var det en 1890-talsförfattare, men det kunde ha varit någon annan. Väldigt mycket av detta går att finna. Det är också en del av det som är bibliotekens funktion.
Det är naturligtvis detta som ligger bakom den litteraturutredning som regeringen har tillsatt, nämligen: Hur ökar vi läsandet? Hur går vi till väga i skolan för att få in litteraturen mer? Hur ser bokmarknaden ut framöver?
Vår tradition finns i boken, i läsandet. Precis som Gustaf Hoffstedt sade tidigare har vi höga tal när det gäller läskunnandet. Även om de sviktar i många stycken tycker jag att vi har visat det bland annat med det som har nämnts här tidigare, nämligen det som finns i skollagen med markering av skolbibliotekens roll. Det är faktiskt också en förstärkning av dem.
Att det sedan finns problem på det här området, att det finns skolor som inte har skolbibliotek och att en tredjedel inte har personal som är utbildad för att sköta skolbiblioteken, är naturligtvis en utmaning vi har framför oss. Det är väl det som är vår uppgift här i riksdagen, att försöka peka på de delar där vi behöver göra saker som är bra ännu bättre, kunna vara stolta över det som vi har att erbjuda men ändå vara beredda att förbättra.
Biblioteken har haft den rollen för folkbildningen under lång tid. Det var där man kunde söka kunskap, som sagt. Man hade ett bildningsideal. Vi har en bildningstradition i vårt land som har varit väldigt bred, bland annat genom folkrörelser, genom folkbildningen men också genom folkbiblioteken. Därför är det viktigt att vi har de möjligheter och de ramverk som finns till exempel i bibliotekslagen.
Det innebär för den skull inte att det skulle vara själva driftsformen, vem som driver biblioteket, som är det avgörande. Det har nämnts tidigare i debatten. Det viktiga måste vara vilka regler vi har och vilka krav vi ställer, precis som på andra områden där andra aktörer är inne och driver verksamhet. Det tar ju inte bort bibliotekens roll för folkbildningen, för att hävda den bildningstradition vi är så stolta över. Det som är grunden är både de ramar vi sätter i den kommunala världen, där huvuddelen av de här besluten ligger, och det ramverk vi sätter här.
Digitalisering har nämnts här. Jag ser också att det finns enorma möjligheter i detta. Jag tycker att Christer Nylander på ett väldigt bra sätt har belyst problematiken i att gå vidare och hur man hanterar det här framöver. Det är inte så enkelt. Det är inte, som sagt, bara ettor och tvåor i detta. Det är inte bara svart och vitt. Frågan är betydligt mer komplicerad än så.
Litteraturens roll både för att föra vårt språk vidare och för att bidra till integration kan inte nog värdesättas. Jag tror att det när det gäller att förstå och komma in i ett nytt språk för nya svenskar har en stor betydelse att vi har den tradition vi har när det gäller att främja läsandet och läsförståelsen.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.
(Applåder)