Herr talman! Tack för svaret, Emma Carlsson Löfdahl!
En sak är vi uppenbarligen eniga om, och det är att det är viktigt att ha en bra rehabiliteringskedja så att människor som är sjuka har en möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Däremot tror jag att vi har olika idéer om hur man ska göra detta på bästa sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Jag tror som sagt inte - jag har sagt det ett par gånger - att sjuka människor blir friskare av att bli fattiga. Jag hörde att du sa det, men ibland kan jag tycka att när det skiljer sig mellan vad man säger och vad man gör är det rimligt att diskutera hur verkligheten ser ut. En klok man sa för länge sedan att man ska kalla saker vid deras rätta namn.
Det som hände efter att den bortre parentesen hade införts var att över 100 000 människor blev utförsäkrade, och många flyttades mellan olika system. Men andra blev av med sin SGI och var tvungna att söka socialbidrag, eller försörjningsstöd. Och en del, ofta kvinnor, tvingades att leva på sin respektives lön just på grund av den bortre parentesen. Detta tycker jag är viktigt, kopplat till Liberalerna som ändå är ett parti som talar om jämställdhet.
Då tänker jag så här: Om vi nu är eniga om att det är bra att ha en ordentlig rehabkedja, är det då inte där som vi ska börja i stället för att börja med att göra sjuka människor fattiga?